Håruppsättning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas håruppsättning

Håruppsättning uttalas hår|upp|sätt|ning.

Ordformer och varianter av håruppsättning

Håruppsättning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet håruppsättning

För andra håruppsättningar används bland annat hårnålar och hårspännen.

Postisch är en form av löshår, främst avsedd för kvinnor, som fästs i håret för att ge ökad volym. Postischen fästs i regel ovanpå huvudet för att möjliggöra mer avancerade håruppsättningar eller för att dölja tunn hårväxt eller kala fläckar. En postisch är till skillnad från en peruk inte heltäckande och används ovanpå huvudet och inte i nacken till skillnad från en hårförlängning. En postisch kan ha likheter med en tupé, men en tupé används främst som beteckning på löshår för män avsedd att täcka håravfall.

Själva klingans (22), sori olika delar har sina specifika namn, exempelvis eggen (27), ha, främre delen (28), mono-uchi och spetsen (31), kissaki. För att den ska bli ett fungerande svärd behövs ett antal detaljer utöver kavel och balja - monteringar, som på japanska kallas tosogu eller Koshirae(拵え), om man inbegriper utsmyckningar. Baljan (20), saya (鞘), görs av trä och är vanligen konstfullt lackerad, men kan även vara inlagd med metall, snäckskal eller överdragen med rockaskinn (3), same. På baljan finns en liten knopp (9), kurikata, för upphängning. Vanligen finns på baljan en eller två fickor, för en liten kniv, kozuka, och för en pinne, kogai, som kunde användas för håruppsättning eller som örslev.

Omkring 1812 höjdes kullen för att inrymma en högre placerad håruppsättning. De bredbrättade bahytterna blev mycket höga för att rymma konstfulla lockar och håruppsättningar med sin högsta höjd omkring 1825. De höga frisyrerna kunde ofta vara förstärkta med ståltråd. Vid denna tid kan man också se att romantiken var i antågande och att det historiserande influenserna påverkar modedräkten. Bahyttens brätte, som vid denna tid behövde stadgas med metalltråd eller rottingspröt, kunde ges en lätt hjärtform som påminde om de engelska drottningarnas hättor från slutet av 1500-talet.

Masmogubben är knappt två centimeter bred och cirka tre centimeter hög. Fyndet består av ett huvud med ögon, mun och håruppsättning som är markerade med gropar. Avbildningen tillhör den gropkeramiska kulturen vilken uppträdde under neolitikum (cirka 3 200 f.Kr. till 2 300 f.Kr.), i huvudsak längs kuster och vid stora sjöar. Masmoberget var en av de landremsor i Stockholmstrakten som höjde sig över havet under stenåldern. Vid foten ligger dagens Albysjön som under stenåldern var en havsvik av nuvarande Östersjön. De stenåldersmänniskor som bodde här livnärde sig av bland annat säljakt och fiske.

Hårnålar i form av stickor med dekorativa avslut har använts för håruppsättningar och fästande av huvudbonader, den senare formen kallas även hattnålar.

Lovisa Ulrikas krona är ungefär hälften så stor som de båda kungakronorna och fastsattes i drottningens håruppsättning eller i hennes huvudduk med hjälp av nålar.

Bland skalderna är "Eir" ett vanligt heite i kvinnokenningar. De äldsta beläggen finns hos Kormak Ögmundarson och Gisle Sursson. Av Kormak har bevarats 73 kvinnokenningar, av vilka 70 rör hans olyckliga kärlek Steingerd Torkelsdotter. I kenningarna skildras hon genom sina smycken, kläder och håruppsättningar, och hon liknas vid 16 gudinnor och sex valkyrior (fast vid olika tillfällen). Bland Eir-kenningarna märks: Áta eld-bekks Eir, "den guldsmyckade Eir", Eir unnfúrs, "vågeldens (=guldets) Eir", hring-Eir, "ringens Eir", hald-Eir, "hållande Eir" (Steingerd håller med handen samman sin uppvikta kappkrage – men varför har just Eir valts för att beskriva denna scen?), geira háþyrnis Eir, "kammarnas högtorns Eir" (syftande på en med kammar fasthållen hög håruppsättning) och kanske finns också kenningen hárgeirs Eir, "kammens Eir" i lausavísa 15. Omskrivningen för "kam" bygger i båda fallen på geirr, "spjut".

Runt om i Europa öppnades ateljéer där dessa hårsmycken tillverkades. Håruppköpare reste runt på landsbygden och köpte hår av fattiga kvinnor eller deras barn, eller lurade kvinnor att låta klippa sig för några vackra småsaker: band, huvudduk eller annat. Det fanns behov av mängder av hår för lösflätor och annat som kvinnorna ville köpa till håruppsättningar även om de flesta smycken tillverkades av en viss persons eller en kär anhörigs hår.