Vad betyder och hur uttalas hjässben
Hjässben uttalas hjäss|ben.
Ordformer och varianter av hjässben
Singular
- hjässben
- obestämd grundform
- hjässbens
- obestämd genitiv
- hjässbenet
- bestämd grundform
- hjässbenets
- bestämd genitiv
Plural
- hjässben
- obestämd grundform
- hjässbens
- obestämd genitiv
- hjässbenen
- bestämd grundform
- hjässbenens
- bestämd genitiv
Hjässben är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hjässben
Squamans (den vertikala delen av pannbenet) kanter är tjocka och sågtandade. Den övre kanten vilar mot hjässbenen (os parietale) och är avfasad invändigt. De laterala kanterna upptar trycket från dessa ben och är avfasade utvändigt. Kanterna övergår nedtill i en triangulär, skrovlig yta som ledar mot kilbenets (os sphenoidale) stora vinge. De bakre kanterna vid ögonhålorna är tunna och ledar mot kilbenets lilla vinge.
Tinning är huvudets sidotrakt mellan den yttre ögonvrån och örats övre del. Underlaget är det av en platt tuggmuskel täckta tinningbenet, ett av de större huvudskålsbenen, vilket med en sagittalt ställd skiva bildar en stor del av kraniets sida, går ned och in i skålens bas, med hörselgången på utsidan och hörselorganet inuti, samt med ett utsprång framåt bildar okbågen och baktill utskjuter ett annat nedåt: vårtutskottet. Benskivan är tunn och utgör skålens svagaste del (näst ögonhålans väggar). Största delen av skivans taggiga kantfog, tinningsömmen, vilar utanpå hjässbenet.
Hos unga barn består kraniet förutom ansiktsskelettet av fem ben: två pannben, två hjässben och ett nackben. Dessa ben förenas hos vuxna av suturlinjer som medger rörelser i kraniet vid födsel och då hjärnan växer. Fontanellerna förbenas vanligen under barnets andra levnadsår.
Skelettet hade fått en skada på höger sida av hjässbenet, där en benflisa slagits ut så att det lämnats en öppning i skalltaket. Skadan hade dock börjat läka, vilket visar att mannen överlevt skadan. Däremot hade han en skada på vänster underkäke, där käken krossats och sex tänder slagits ur. Denna skada hade inte börjat läka, och torde ha inträffat i samband med dödstillfället. Mannen antas ha varit 35-40 år gammal vid dödstillfället.
I ett grustäckt intill staden upptäcktes fossil av olika däggdjur från istiden samt olika stenar som kan ha varit verktyg. Dessutom hittades 1995 ett hjässben från en Neandertalmänniska.
Även lungfiskarnas och taggpansarhajarnas (Acanthodii) anatomi och släktskap studerades av Jarvik, och han avhandlade klassiska problem inom den jämförande anatomin som ryggradsdjurens ursprung, skulder- och bäckengördlarnas och de pariga extremiteternas uppkomst hos ryggradsdjuren liksom pann- och hjässbenen hos fiskar och fyrfotadjur.
