Vad betyder och hur uttalas hopplockad
Hopplockad uttalas hop|plock|ad.
Ordformer och varianter av hopplockad
Hopplockad är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet hopplockad
Efter ett dygn, på morgonen den 10 juli, var branden en kilometer bred och cirka fem kilometer lång. Nu var ett hundratal brandmän, ett 60-tal värnpliktiga från Visby garnison samt några frivilliga på plats. En räddningscentral hade satts upp vid brandstationen i Kräklingbo. För att bekämpa branden sattes också in vattenbegjutning från luften med Visbyhelikoptern Q 90, en Helikopter 4 (Vertol), in i släckningsarbetet. Sedan sattes en extrahelikopter Q 97 (Vertol) med hopplockad besättning in. Även helikopter Q 91 (Vertol) deltog på slutet. Under branden flögs det sammanlagt närmare 44 timmar med dessa helikoptrar. Det fälldes 414 tunnor vatten, ungefär 800 kubikmeter.
Den förgyllda lergöken var en revy av Emil Norlander. Egentligen hette den "Den förgyllda lergöken eller Kolingarnas midsommarnattsdröm. Sommarspex med körer, kupletter och baletter i två afdelningar." Musiken var enligt tidens sed hopplockad från olika håll. Premiären ägde rum på Kristallsalongen på Djurgården i Stockholm annandag pingst den 4 juni 1900. Direktionen för Kristallsalongen trodde inte riktigt på revyn och ville inte ge Norlander sedvanligt författarhonorar på 20 kronor för föreställningen. De erbjöd honom, vilket han accepterade, i stället 20 procent på intäkterna. Något han inte behövde ångra. Redan premiärkvällen fick han över 400 kronor.
Sjuvillorna uppfördes i tidens arkitektoniska smak. Villorna är av samma typ, men inte identiska. De liknar varandra i stil och karaktär, men skiljer sig i planlösningen, fasadindelningen och i utformningen av fönster, dörrar och dekorativa detaljer. Gemensamt för dem alla är att de redan från början var åretruntbostäder. Varje villa fick 7-8 rum, kök och badrum. Arkitekten Erik Lundroth, som även var verksam i Djursholm, har här ritat i en stil som med Barbro Strandmans ord i "Bygga och Bo i Saltsjöbaden på 1890-talet" skulle kunna karaktäriseras som en "hopplockad byggstil vartill komponenter hämtats från olika länder och blandats med en utveckling av den svenska sommarvilletraditionens stil".
