Husförhörslängd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet husförhörslängd

1. Törndal upptas i husförhörslängden från 1804-1810. Husförhörslängderna för åren 1780-1903 saknas. Noteringarna om de boende vid Törndal i längden är outvecklade. Där upptas endast änkan Stina Jansdotter och flickan. Den en enda uppgift som är införd om Stina Jansdotter visar att hon tar nattvarden 23 oktober 1809 tillsammans med flickan. I husförhörslängden 1804-1810 saknas således dels Stina Jansdotters man Knut Källander, dels deras fyra barn Carl Petter, Anna Stina, Sophia Johanna och Johan. Av död- och begravningsboken 1805 framgår att Knut Källander avled den 29 april genom drunkning, 42 år gammal, han benämns då skräddare. (källa)
2. Sveriges skattläggningar på bland annat 1500- och 1600-talen innefattade uppräkningar av orter (byar och bruksorter) i varje socken. Årliga räntan var vanligen sorterad efter byar efter en viss given ordning i socknen, ofta en medsols genomgång, men på sina håll även efter hamnor eller skeppslag. När mantalslängder börjar följde de en liknande struktur, men redovisades separat ibland redovisades torp separat. Vanligen redovisades dock soldater, sätesgårdar och prästgårdar och andra hushåll med vissa undantag från mantalsplikten separat. I årliga räntan blev däremot praxis att torp redovisades under de byar på vars ägor de var belägna. Då husförhörslängder börjar föras indelad efter ortnamn efter liknande principer, ofta dock med soldater och fattigstuguhjon redovisade separat. Då många socknar under 1800-talet växte blev det ofta praxis med ett alfabetiskt register för att kunna återfinna en by eller ett torp. Relativt tidigt övergick man till ortsindelning av husförhörslängden i bokstavsordning. Det blev också vanligare att man följde jordebokens praxis att återge torp under de byar på vars ägor de var belägna. Det var också ganska vanligt att större socknar i husförhörslängden uppdelades i fjärdningar eller sexmansrotar. Orten kunde på landsbygden vara en by eller en bruksort, och i tätorten ett kvarter. Orterna var i sin tur indelade i fastigheter, torp eller gårdar, där varje fastighet eller gård i allmänhet hade ett eget uppslag (folio) i husförhörslängden. Församlingen eller socknen kunde även vara indelad i flera numrerade soldatrotar, som var och en i regel bestod av två mantal (ofta med flera gårdar än så) samt ett antal underlydande torp på landsbygden eller flera kvarter i staden, vilka tillsammans ansvarade för rekrytering av en soldat, finansiering av en skola och fattigvård, med mera. (källa)
3. Torpet Dorpt låg på Glias ägor i stadsdelen Riksby på samma ställe som det gamla Glia frälsehemman. Strax före 1789 anlades torpet. Det gamla Glia by kan ha försvunit ungefär samtidigt. Torpet sorterade under Ulvsunda slott. Hans Hansson i Dorpt antogs 1776 till sexman för Ulvsunda rote. Han nämns till exempel i husförhörslängd 1785. I husförhörslängd 1779-1807 omnämns Dorpt och det torde ha ödelagts före 1852. Möjligen var det ett frälsetorp. På 1829 års karta kan Dorpt lokaliseras till det numera bebyggda området mellan Linta bys område och den skogklädda höjden norr om Riksby koloniträdgårdsområde. Torpet Dorpt var öde före 1852. (källa)
4. Norrtorp låg strax söder om torpet Brink vid nuvarande Vällingevägen. Torpet framgår på en karta från 1690 och lydde då under Lideby. Enligt husförhörslängden från 1718 bodde här torparen Bengt Larsson med hustru Ingeborg och barnen Lisbet och Lars. På 1920-talet nyttjades stugan av Gustaf Adolf Karlsson med familj. Han såg till att stugan fick en järnspis vilken han hämtade i Södertälje och forslade hem den på en kälke. Längre österut låg Norrtorps ekonomibyggnader. Boningshuset och ekonomibyggnaderna revs 1936. Idag påminner en liten kulle med förvildade trädgårdsväxter om platsen för Norrtorp. (källa)
5. Liksom i ett antal andra länder i västvärlden finns folkbokföring tillgänglig i Sverige sedan tiden kring 1600-talet. I Sverige fördes de mest detaljerade registren av statskyrkan. Man kan följa husförhörslängder allmänt i Sverige sedan 1670-talet, och i Västmanland och Dalarna ända från 1620-talet. Kyrkoböckerna kan ses som prästernas redovisning av sitt arbete. Svenska kyrkans församlingar ålades att föra ytterligare kyrkoböcker i Karl XI:s kyrkolag 1686, bland annat i syfte att hålla räkning på antalet soldater som togs ut genom ständiga knektehållet och den utskrivning som infördes 1682. De kyrkoböcker som främst används av släktforskare är födelse-, döds- och vigselböcker samt in- och utflyttningslängder. Dessa länkades samman i husförhörslängden, vilken år 1895 ersattes av församlingsboken. Majoriteten av kyrkoböckerna finns än idag bevarade hos landsarkiven. (källa)
6. I svenska och finska kyrkans folkbokföring var husförhörslängden eller församlingsboken indelad efter ortnamn, ofta i bokstavsordning. Orten kunde på landsbygden vara en by, en bruksort eller en ensamgård. Orterna var i sin tur indelade i fastigheter, exempelvis torp, hemman eller gårdar, där varje fastighet i allmänhet hade en egen sida i husförhörslängden. Varje person hade en rad på sidan, och personerna grupperades hushålls/familjevis. Församlingen eller socknen var även indelad i flera rotar, som var och ansvarade för rekrytering av en soldat, finansiering av skola och fattigvård med mera. Varje rote bestod i allmänhet av två gårdar och några torp. (källa)
7. Inom folkbokföring utvecklas vid tidigt 1600-tal en föregångare till relationsdatabasen, där en rad tabeller sammanlänkas med korsreferenser eller index, exempelvis födelsebok, dödsbok, flyttlängd och husförhörslängd. På så sätt kan man följa en individ och en släkt genom olika tider och orter, och upprätta släktträd ("antavlor") och stamtavlor. (källa)
8. Storbyn Håven, som i början av 1900-talet hade långt över 100 boende personer, grundades genom den första bosättningen i trakten, i Hofweberg (Pollackstorp) någon kilometer norr om byn, troligen redan i slutet av 1500-talet. Skogsfinnen Olof Olofsson Kohosmainen fick sitt torpebrev 1618. Denne flyttade dock till Sefaståsen på 1630-talet och bodde där till sin död. En återflyttning därifrån till Håven skedde 1727–1729 av finnarna Lars Mårtensson och sedan Lars Mickelsson med familjer. I husförhörslängd 1740 finns bynamnet "Hofvan" benämnt för första gången. (källa)
9. Svingeln var namnet på den lägenhet (jordegendom) som låg i korsningen mellan Friggagatan och Stampgatan, mitt för Mosaiska kyrkogården och som påträffas i Örgryte husförhörslängd 1814-1815. Namnets innebörd har ett par tolkningar, där den ena hänger ihop med dialektordet 'svingel', med betydelsen 'vägkrök' då vägen från Stampen här gör en sväng för att komma fram till en över "groopar" (grävda kanaler) lagd bro. Ordet förekommer i Örgryte som Stora och Lilla Svingeln på två gärden som fått sitt namn efter läget nära en vägkrök. Dessutom förekommer ordet med denna betydelse på fler håll i Västra Götaland. Ordet är ett lån från holländska eller tyskans zwingel eller zwengel, och har även lånats in till danskan och norskan. (källa)
10. I husförhör 1794 nämns en trädgårdsstuga i Nora, som har hört till en torparfamilj. Stugan är inte utmärkt på stadsdelskarta, men i husförhörslängd för 1843 för "Nora torp" nämns, att stugan "arrenderas av O. Ludvig på Riksby". (källa)