Hyttmästare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas hyttmästare

Hyttmästare uttalas hytt|mäst|are.

Hyttmästare betyder till ¹hytta.

Ordformer och varianter av hyttmästare

Hyttmästare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet hyttmästare

I juni 1810 (alltså innan privilegierna beviljats) skrevs kontrakt med glasblåsaren Johan Gleisner att denne skulle leda anläggandet av det nya bruket och därefter som hyttmästare leda tillverkningen. Av okänd anledning bröts detta kontrakt nästan omedelbart och som ersättare anställdes Carl Houbbert från Norge för att uppföra glasugnen. Det visade sig vara ett lyckosamt val. Houbbert kan tillskrivas en stor del av äran för att Reijmyre glasbruk snabbt blev ett av de främsta i landet. Andra glasblåsare hämtades frånärmare håll, dels från Casimirsborgs glasbruk nära Västervik och dels från Cedersbergs glasbruk söder om Linköping.

Kotti Chave - hyttmästaren.

År 1769 skaffade sig landskamreraren i Västerbottens län, Nils Bergström i Umeå, en mutsedel för gruvfältet på Nasafjället tillsammans med några andra intressenter. Ett bolag med 100 andelar bildades i Piteå 1770. Bergsprivilegier beviljades den 17 februari 1774. Under mellantiden hade provbrytning skett uppe på Nasafjället, med gott resultat. Hyttan i Silbojokk skulle inte återuppföras, utan i stället planerades en ny hytta vid bäcken som går mellan sjön Lárvvejávrre och selet Iraft i Laisälven, en plats som fick namnet Adolfström. Under somrarna 1774 och 1775 byggdes där en hytta med två smältugnar samt driv- och kalcinationsugnar. De första smältförsöken med malm från Nasafjället gjordes på hösten 1775. Som hyttmästare, sedermera bergsfogde, anställdes Carl Læstadius, som skulle bli far till Petrus och Lars Levi Læstadius.

Ljuskronan tillverkades 1855 av hyttmästaren Svante Schmidt vid Limmareds glasbruk.

Järnmalmsförekomsten i Masugnsbyn upptäcktes 1642, enligt traditionen av bonden Lars Larsson Lasu från Junosuando som under en ekorrjakt lade märke till att hans järnskodda pilspets fastnat vid ett magnetiskt stenblock. Borgare från Torneå fick privilegiebrev på exploateringen och genomförde brytning och provsmältning med lovande resultat. Det visade sig emellertid vara svårt att transportera material och proviant från Torneå till gruvområdet, en sträcka på drygt 25 mil, varför borgarna bad att få återlämna alla sina privilegier 1646. Projektet övertogs av utifrån kommande intressenter, nämligen Arendt Grape, född i Lübeck men verksam som köpman i Stockholm, och hyttmästaren Jacob Pfundt, som varit verksam vid Nasafjälls silververk. Grape och Pfundt fick ett nytt privilegiebrev enligt vilket traktens bönder och samer skulle hjälpa till med transporter och vedhuggning. Vidare fick bruksägarna rätt att uppföra masugn, hamrar och andra nödvändiga verk, samt att utnyttja strömmar, skog, ängsmarker med mera upp till ett par mils avstånd från bruket.

Bruket såldes 13 december 1879 till apotekaren Erik Gustaf Åman den i bolaget kvarstående Carl Falk. 19 september 1880 drabbades dock Sigtuna av en brand. Glasbruket såldes 30 oktober 1880 vidare till Axel Rothlieb, som i sin tur 28 januari 1881 sålde det vidare till grosshandlaren Carl Nordström. En ny brand drabbade glasbruket 13 november 1881. 25 juli 1882 såldes glasbruket vidare till hyttmästaren Frans Hirsch som redan i 16 oktober 1882 sålde det vidare till Glasindustriaktiebolaget med hyttmästaren Johan A. Hirsch som huvudintressent. En ny brand drabbade glasbruket natten mellan 4 och 5 maj 1884. Vid en efterföljande rättegång visades att bränderna anlagts av Johan A. Hirsch, glasblåsaren J. A. Nyqvist och Carl Nordström, som ådragit sig stora skulder genom förluster för glasbruket.

Eda glasbruk drabbades av samma öde och lades ner 1933. Sommaren 1933 flyttade Edvard och Gerda Strömberg från Eda till Lindefors. Man skrev kontrakt om att arrendera bruket och gav det namnet Strömbergshyttan. Knut Bergqvist och Edvard Strömberg hade mötts tidigare, redan då den senare var ung praktikant vid Kosta glasbruk på 1890-talet. Man kände varandra väl från Orrefors. Större delen av Bergqvists tid på Orrefors var Edvard bruksdisponent där. Strömberg ville gärna ha den skicklige mästaren Bergqvist kvar vid bruket, och så blev det. Bergqvist verkade som mästare vid glasblåsarstolen på Strömbergshyttan till 1947, då han blev hyttmästare, det vill säga chef för glashyttan. Fram till 1950 var han sedan mentor för sonen - hyttmästaren Sven-Erik Bergqvist.

Bruket anlades vid gården Cedersberg, tidigare Djursberg, omkring två kilometer norr om Bjärka Säby. Glasblåsare, invandrade tyskar, anställdes från Casimirsborgs glasbruk i Gamleby. En av dem var hyttmästaren Gottfried Schmidt, vars son Johan Jacob Schmidt, var en skicklig gravör.