Vad betyder och hur uttalas inflationsmål
Inflationsmål uttalas in|flat|ions|mål.
Ordformer och varianter av inflationsmål
Singular
- inflationsmål
- obestämd grundform
- inflationsmåls
- obestämd genitiv
- inflationsmålet
- bestämd grundform
- inflationsmålets
- bestämd genitiv
Plural
- inflationsmål
- obestämd grundform
- inflationsmåls
- obestämd genitiv
- inflationsmålen
- bestämd grundform
- inflationsmålens
- bestämd genitiv
Inflationsmål är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet inflationsmål
Målkonflikter mellan inflationsmålet och finanspolitikens mål så som fördelningspolitik, sysselsättning och "röstfiske". Dessutom finns en konflikt mellan inflationsmålet och handelsbalansen.
Efter att kronan släpptes fri, den 19 november 1992, förändrades riksbankens mål från att försvara kronans fasta växelkurs till att arbeta med ett inflationsmål, som sedan dess varit vägledande för penningpolitiken.
Den svenska Riksbankens inflationsmål är sedan 1993 att konsumentprisindex ska öka med högst 2 procent om året.
Betänkandet "Nya villkor för ekonomi och politik", SOU 1993:16 överlämnades den 9 mars 1993 till finansminister Anne Wibble och innehöll 113 rekommendationer. Förslagen var indelade i tre målområden: makroekonomisk stabilitet, effektiv hushållning samt ekonomisk tillväxt. Några av rekommendationerna var självständig riksbank, kvantitativt inflationsmål, striktare budgetprocess samt konkurrensutsätta offentlig sektor.
1988-1989 gick den svenska ekonomin in i en fas av överhettning. Den höga sysselsättningen och det progressiva skattesystemet gjorde att staten till och med fick ett litet budgetöverskott. Under denna fas hade Sverige högre inflation än omvärlden, lägre arbetslöshet och fick försämrad konkurrenskraft. Högkonjunkturen kunde inte bemötas med att Riksbanken höjde räntan eftersom i ett system med fast växelkurs används räntan för att försvara valutakursen, inte för att nå ett inflationsmål eller påverka konjunkturen. Denna sida av en fast växelkurs blev tydlig när Riksbanken höjde marginalräntan till 500 procent under lågkonjunkturen 1992.
