Vad betyder och hur uttalas invärtesmedicin
Invärtesmedicin uttalas in|värt|es|med|ic|in.
Ordformer och varianter av invärtesmedicin
Singular
- invärtesmedicin
- obestämd grundform
- invärtesmedicins
- obestämd genitiv
- invärtesmedicinen
- bestämd grundform
- invärtesmedicinens
- bestämd genitiv
Invärtesmedicin är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet invärtesmedicin
Internmedicin (invärtesmedicin) eller invärtes medicin, tidigare kallat allmän internmedicin, är den medicinska specialitet som sysslar med sjukdomar i kroppens inre organ. Internmedicin är en slutenvårdsspecialitet och skall ej förväxlas med allmänmedicin som betecknar läkare som arbetar exempelvis på vårdcentraler. Eftersom sjukvården blir alltmer specialiserad är det svårt att definiera en internmedicinsk patientgrupp. Det är snarast en allmänkompetens som behandlar multisjuka patienter som är intagna på sjukhusens medicinavdelningar och akutmottagningar.
Långvårdsmedicin (långvårdssjukhus) var en medicinsk specialitet som tillkom år 1969. Specialiteten härstammar från kronikervården, som var ett begrepp som tillkom på 1920-talet. Man ansåg att kroniskt sjuka var i behov av längre tids sjukhusvård, men att denna typ av vård kunde tillgodoses utanför akutsjukvårdens ramar. Specialiteten var en utveckling av invärtesmedicinen.
Hans Wilhelm Bansi född 22 mars 1899 i Metz och död 13 mars 1982 i Hamburg var en tysk läkare i invärtesmedicin. Han forskade inom det endokrinologiska området.
