Vad betyder och hur uttalas järnvägar
Järnvägar uttalas järn|väg|ar interjektion.
Järnvägar betyder (vard.) milt kraftuttryck och järnvägar också!.
Ordformer och varianter av järnvägar
Hur används ordet järnvägar
Redan från början var vissa godstransporter så stora så att man införde systemtåg anpassade till ett visst godsslag i fasta turer från leverantör till kund. En del järnvägar byggdes främst för sådan trafik. De första stora systemtågen i Sverige var malmtågen Kiruna - Narvik och Kiruna - Luleå. Dessa står fortfarande för cirka 20 procent av transportarbetet i Sverige (se ref Godstrafik på järnväg nedan).
Det äldsta medlet som stod till buds för lastning och transport till uppfordringen var manuell arbetskraft. Senare började man använda smalspåriga järnvägar under jord. Många olika framdrivningssätt har använts, hästar, tryckluftslok, ackumulatorlok och ellok. I dagens gruvor använder man järnvägstransporter i större gruvor som till exempel Kiirunavaara. I mindre gruvor använder man gruvtruckar eller vanliga lastbilar vid längre transporter fram till gruvhissen eller uppför rampen, om transportsträckorna är korta används gruvlastmaskiner som transporterar malmen i skopan.
Gränsövergångar finns vid bilvägar, järnvägar, hamnar samt flygplatser. Flygplatserna och hamnarna ligger ofta inte vid statsgränserna, men används för gränskontroller av praktiska skäl. Det de flesta förknippar med gränsövergångar är bilvägar, hamnar och kontrollerna vid flygplatser. För gång- och cykelvägar är det antingen ingen kontroll eller så går inga sådana över gränsen förutom vid väggränsövergångar.
En korp, korphacka eller pikhacka används ofta i arbetet när man ska hacka i hård jord, morän och liknande. Man hugger i marken med korpen för att göra marken mjukare och på detta sätt blir det sedan lättare att gräva i marken. Korpen var tidigare ett mycket väl använt redskap och innan moderna maskiner kom, såsom grävmaskiner, var korpen tillsammans med spett, grävspade och skottkärra välbekanta när man grävde diken och byggde vägar, i gruvor och vid järnvägar med mera.
Sjöfarten var den viktigaste formen av transport fram till 1800-talet, då järnvägar började byggas. Sjöfarten är fortfarande den viktigaste fraktformen då ca 95% av världens exportgods transporteras av fartyg.
Huvudspår är för järnvägar enligt Transportstyrelsens föreskrift JTF ett spår avsett för tågfärd eller spärrfärd.
Ursprungligen kördes fordonen till största delen på vänster sida. Till sjöss och längs järnvägar finns liknande regler.
Den industriella revolutionens framsteg fick allt större betydelse när ångdrivna fartyg och järnvägar blev vanligare. Under 1800-talet spreds omvälvningen till Västeuropa, Nordamerika och Japan och senare till resten av världen. Konsekvensen blev omfattande förflyttningar av befolkningen, från landsbygden till städernas industrisamhällen som byggdes upp (se urbanisering).
Kapillärnätet är viktigt för godstrafiken eftersom transporterna ofta börjar och slutar där. 2001 då dåvarande Statens Järnvägar delades upp övertog dåvarande Banverket nuvarande Trafikverket 2700 växlar och 700 km spår. Utöver detta fanns då 1360 km spår ägda av kommuner, hamnar, industrier och operatörer.
