Jaktgudinna synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas jaktgudinna

Jaktgudinna uttalas jakt|gud|inna.

Ordformer och varianter av jaktgudinna

Jaktgudinna är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet jaktgudinna

I den romerska mytologin var Luna och Diana mångudinnorna. Diana blev hos romarna en mångudinna, eftersom det tidigare bara var känt att hon älskade skogarna och källorna, varför hon också ärades som jaktgudinna. Hennes italiska namn kan möjligtvis ha kommit från Dea lana eller Diva lana. Janus förkroppsligade ursprungligen solen, och därför ligger det nära till hands att "lana" skulle vara månen.

Enligt tradition skall Artemistemplet ha grundats av Amazoner. Runt 1000 f.Kr. koloniserades området kring Efesos av greker och deras jaktgudinna Artemis kom att smälta samman med en kult kring en modergudinna som tidigare dyrkats på platsen. Den något speciella Artemis-gestalt som dyrkades i Efesos brukar kallas Artemis Efesia. Själva templet nämns först i samband med att Kimmerierna invaderade på 600 f.Kr. och förstörde templet. Kung Krösus av Lydien återuppbyggde Artemistemplet hundra år senare. Det templet brukar kallas det arkaiska och hade kolossala dimensioner, det var 125 x 60 meter stort och 25 meter högt. 356 f.Kr. brändes det enligt traditionen ner av Herostrates som ville att hans namn skulle bli odödligt genom dådet. Det påstås att det skedde samma natt som Alexander den store föddes och var möjligt eftersom Artemis därför var borta och biträdde med arbetet vid födelsen.

I Esaias Tegnérs berömda diktverk Frithiofs saga framställs Rota som en nordisk motsvarighet till den antika mytologins jaktgudinna Diana, trots att det i nordisk mytologi inte förekommer någon egentlig jaktgudinna. I eposets nittonde dikt, "Frithiofs frestelse", förekommer ett jaktparty vid kung Rings hov, där även drottning Ingeborg och hovets övriga damer deltar, och den beridna Ingeborg skildras som "Hälften Freja, hälften Rota, skönare än bägge två". I skildringen, som snarare andas kontinental medeltid och riddarromantik än nordisk forntid och vikingatid, bär Ingeborg plymförsedd hatt. Det var tur för Tegnér att en av valkyriorna hade ett namn som passade in i versens meter.