Kärnkraftsutbyggnad synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kärnkraftsutbyggnad

Kärnkraftsutbyggnad uttalas kärn|krafts|ut|bygg|nad.

Ordformer och varianter av kärnkraftsutbyggnad

Kärnkraftsutbyggnad är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kärnkraftsutbyggnad

1979 skedde Harrisburgolyckan i kärnkraftverket på Three Mile Island i Pennsylvania, vilket påverkade inställningen till kärnkraft i Sverige. Året därpå arrangerades en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. De vinnande alternativen Linje 1 och Linje 2, som på framsidan hade samma text, fick tillsammans ca 60 procent av rösterna, vilket innebar att två verk under uppförande skulle byggas färdigt samt tillsammans med fyra färdigbyggda verk skulle laddas med kärnbränsle och startas. Kärnkraften skulle därefter "avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" och "ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.".

Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig. Man skulle avvakta att förnybara energikällor blev tillgängliga och ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma.

Hambraeus saknade naturvetenskaplig-teknisk utbildning, men hon hade en far David Lindblom som varit både chef och forskare i STAL:s gasturbintillverkning. Det senare gjorde att hon lättare kunde genomskåda Vattenfalls ovilja att satsa på mottryckskraft ute i kommuner och massaindustri. Vattenfall önskade få avsättning för kärnkraftsutbyggnaden och hade som andra elbolag ännu inget totalansvar för energiförsörjning inklusive värme. Hon vände sig till ett flertal kärnkraftsspecialister för att få information. En av dessa var professor Hannes Alfvén. Nästan av en slump lyckades Hambraeus sammanföra Alfvén med partiledaren Thorbjörn Fälldin. Genom en OECD-rapport fick hon uppfattningen att kärnkraftens avfall (t.ex. Pu-239) är dödligt radioaktivt i oändlig framtid. Utredningens slutsats togs som att kärnkraften hade unikt farliga egenskaper. 1973 beslöt Sveriges riksdag efter hennes motion att inte ta ställning till utbyggnad av kärnkraften förrän ett nytt allsidigt beslutsunderlag tagits fram. Genom Hambraeus och Alfvéns engagemang och den senares didaktik kom kärnkraftsfrågan i Sverige att bli en vinnande huvudfråga för Torbjörn Fälldin och för centerpartiet.

Inom forskningsprojektet "Inventing Europe. Technology and the Making of Europe" granskades bland annat europeiska "allmänningar" och hur dessa – till exempel lufthavet över Europa – har tagits om hand. Försurningen som ett gränsöverskridande problem påtalades 1967 av Svante Odén och fick gehör på IVA och Naturvårdsverket, vilket ledde till en ambitiös svensk rapport på FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972, den första. När det stod klart att nedsmutsare och drabbade till följd av förhärskande vindriktningar ofta inte var desamma, uppstod politiska förvecklingar, där OECD fick en framskjuten roll. I Sverige löste man de inhemska svaveldioxidutsläppen genom en omfattande kärnkraftsutbyggnad, vars elproduktion initialt styrdes till snabb installation av direktverkande el för uppvärmning. Ågestaverkets kombinerade el- och värmeproduktion var ett första exempel som aldrig åtföljdes av liknande kärnbränsledrivna kraftvärmeverk trots omfattande utredningar. Men 30 års andra gemensamma ansträngningar visar likväl att globalt miljöarbete kan ge resultat.