Vad betyder och hur uttalas könsrollsmönster
Könsrollsmönster uttalas köns|rolls|mönster.
Ordformer och varianter av könsrollsmönster
Singular
- könsrollsmönster
- obestämd grundform
- könsrollsmönsters
- obestämd genitiv
- könsrollsmönstret
- bestämd grundform
- könsrollsmönstrets
- bestämd genitiv
Plural
- könsrollsmönster
- obestämd grundform
- könsrollsmönsters
- obestämd genitiv
- könsrollsmönstren
- bestämd grundform
- könsrollsmönstrens
- bestämd genitiv
Könsrollsmönster är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet könsrollsmönster
Under 1950-talet expanderade den svenska välfärdsstaten ytterligare, och nya livsstilar uppstod, många gånger med inspiration från USA. Ungdomen fick mer pengar och fritid, och i Sverige kallades många ur den motorburna ungdomen för raggare. Raggarkulturens uppkomst hänger samman med det stigande välståndet och rockmusikens intåg i mitten av 1950-talet och inspirerades av Elvis Presley, Tommy Steele och Bill Haley. Kulturen omfattades framför allt av den arbetande ungdomen, medan studenter och gymnasister hade andra stilar. Det maskulina, hårda betonades. Grabbarna klädde sig i jeans och hade frisyr med brylcreem och uppkammad lugg, medan tjejerna hade hövolmsfrisyr. Stilen kan tolkas som en ambivalent inställning till moderniteten: Raggarnas val av blänkande amerikanska bilar var ett tecken på framtidstro - överdrivandet av ett mansideal var en reaktion på ifrågasättande av könsrollsmönster.
Mältningen och bryggningen var ett fysiskt påfrestande arbete. Traditionellt var det kvinnorna som stod för både mältningen och bryggandet, som var en del av självhushållets sysslor. Männen var i regel inte delaktiga i bryggningen, förutom att bära vatten och ved samt att skaffa enris. Det var enligt tidiga könsrollsmönster otänkbart för en man att brygga.
I Expressen skrev Per Svensson att "Therese Bohman gör ett par mycket intressanta saker i sin roman. Hon lyckas på en och samma gång exploatera ett traditionellt litterärt könsrollsmönster - ung kvinna och äldre man - och vända ut och in på det. [...] Kan man då lita på romanen och dess berättare? Så klart inte. Det är ett mått på Therese Bohmans skicklighet att hon ändå förmår läsaren att göra det, samtidigt som tvingar en att inse att det bara krävs små perspektivförskjutningar för att göra detta till en helt annan historia.".
