Hittade 2 varianter av ordet klöv.
Vad betyder och hur uttalas klöv
Klöv uttalas klöv -en -ar hornbeklädd tå hos partåiga hovdjur; par av sådana tår
Ordformer och varianter av klöv
Singular
- klöv
- obestämd grundform
- klövs
- obestämd genitiv
- klöven
- bestämd grundform
- klövens
- bestämd genitiv
Plural
- klövar
- obestämd grundform
- klövars
- obestämd genitiv
- klövarna
- bestämd grundform
- klövarnas
- bestämd genitiv
Klöv är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Vad betyder och hur uttalas klöv
Klöv uttalas klöv se under klyva.
Ordformer och varianter av klöv
Hur används ordet klöv
Man anser att hillebarden i Europa under 1200-talet utvecklats ur skäggyxan. Yxbladet gjordes bredare nedåt och dess övre del utbildades till en stötklinga. De äldsta hillebarderna var huvudsakligen huggvapen även om de också kunde användas till att stöta med. Det var ett "fruktansvärt vapen med vilka schweizarna klöv även de bäst utrustade motståndare som med en rakkniv och högg dem i stycken" enligt en samtida krönikör i början av 1300-talet. Senare under detta sekel när rustningarna nära nog helt kom att bestå av järnplåt och huggen inte längre blev så verksamma förbättrades i stället stötförmågan hos vapnet genom utformningen av stötklingan. Man försåg även vapnet baktill med en horisontellt utstående pik som användes av vapnets bärare, hillebardjären, till att hugga med och till att dra ned ryttaren av hästen. Under 1400- och 1500-talen utvecklades hillebarden i en mängd olika varianter påverkade dels av motståndarens skyddsvapen, dels av de olika tidernas stridssätt.
De flesta idisslarna är smärta (mera sällan klumpigt byggda) djur. De är stora eller mellanstora jämfört med andra däggdjur, endast några få riktigt små arter finns ( t.ex. dvärgmyskdjur. Huvudet är jämförelsevis litet, med långsträckta käkar och bred panna, som (särskilt hos hannarna) ofta har enkla eller greniga horn. Ögonen är stora, öronen stora och upprätta, nosen kort, läpparna mycket rörliga. Halsen är lång och ganska rörlig. Extremiteterna är än långa, än medelmåttiga, dels finare, dels grövre, med nästan alltid sammansmälta och mycket förlängda mellanhands- och mellanfotsben. Den sista tåleden omsluts av en klöv. De flesta arterna har också rudiment av två sidotår, som sticker ut som lättklövar. Pälsen är tät och ligger tätt an mot kroppen. Den är mjuk och glatt, ullig eller krusig. På hakan och halsen, ryggen, bogarna och svansspetsen är håret ofta förlängt till en man eller tofsar.
Det finns två klasser i viltspår, anlagsklass och öppen klass. I anlagsklass ska spåret vara 2-5 timmar gammalt när provet påbörjas och i öppen klass 12-24 timmar gammalt. Spåret som läggs i terräng med ca 2 dl blod ska vara minst 600 meter långt med fyra vinklar och ett bloduppehåll på 15 meter. Det avslutas med en klöv från vilt, exempelvis hjort eller älg. I öppen klass ska dessutom två vinklar innehålla ett bloduppehåll varav det ena med sk. återgång. Dessutom avlossas ett skott i slutet på spåret. I de nya reglerna som trädde i kraft 2012 ska hunden i öppen klass själv finna spårbörjan i en ruta på 25x25 meter.
Klöv, hård vävnad på partåiga hovdjurs (klövdjurs) fötter. Motsvaras av de uddatåiga hovdjurens hovar och människans naglar.
Klöv på Engelska
- split, divided
- hoof
