Klangvärld synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas klangvärld

Klangvärld uttalas klang|värld.

Ordformer och varianter av klangvärld

Klangvärld är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet klangvärld

Don Juan är en av Mozarts mest älskade operor, men också en av de mest svårtolkade. Charles Russel har i en publikation visat hur Mozart och Da Ponte hade diametralt olika uppfattningar om operans natur när de skrev musik och libretto var för sig. Mozart såg berättelsen om Don Giovanni som något i högsta grad allvarligt. Dessa två motsatta uppfattningar ger stundtals operan en dubbelnatur. Till exempel är det mycket oklart om Zerlina i slutet av akt I utsätts för ett våldtäktsförsök eller bara Don Juans förförelse. Det är karakteristiskt för Don Juans klangvärld att det både i början och i slutet av operan förekommer en terzett med mörka mansröster: Don Juan, kommendören och Leporello. Även dramatiskt visar de båda scenerna upp paralleller: medan den första mynnar ut i kommendörens död, slutar den andra med Don Juans. I ackompanjemanget hörs hotfulla bastoner. Basuner, som redan under barocken brukade användas för att illustrera över- eller underjordiska makter, hörs även i kyrkogårdsscenen (början av akt II), där Don Juan bjuder in stenstatyn till supé. Den mörka, hårda klangen ger stycket en dyster, infernalisk grundton.

Richard Strauss tog visserligen aldrig avsked från sin senromantiska stil, men Ariadne på Naxos klangvärld är mer transparent än den i till exempel Rosenkavaljeren och uppvisar tecken på en musikalisk stilförändring. Strauss tog å andra sidan även tillfället i akt för stilcitat. Han skrev exempelvis ett lamento (klagosång) i barockstil för Ariadnes och Bacchus stora kärleksduett i en romantisk stil som är ett arv från Wagner. Märkligt nog blandade Strauss i de stilistiska tidsskikten även in reminiscenser av Vincenzo Bellini och Donizetti. Ariadne på Naxos modernitet beror inte på något nytt tonspråk, utan på tonsättarens sätt att handskas med tidigare epokers musikstilar. Idag skulle vi kalla ett sådant kompositionsförfarande för "postmodernt". von Hofmannsthal hade helt rätt när han anade att deras tredje opera tillsammans skulle bli mer framgångsrik i framtiden än i samtiden.

Chausson beundrade Wagners musik enormt och hans enda fullbordade opera, Le roi Arthus, är förmodligen den mest lyckade av alla de franska efterapningarna i Wagners stil. Den gjorde aldrig någon större succé i Frankrike men måste ändå anses som det sista Wagner-inflytandet hos de franska tonsättarna innan Debussys mycket anti-Wagnerianska klangvärld tog över.