Konfliktämne Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konfliktämne

1. Konfliktämnen var dels intressemotsättningar i Guyenne, som den engelske kungen sedan 1259 hade i förläning, men där franska kronan försökte kringskära vasallens rättigheter, dels intressemotsättningar i Flandern, Englands avsättningsområde för sin ull, landets viktigaste exportvara. I Flandern, ett tidigt från franska kungen nästan oavhängigt län, ingrep franske kungen på adelns sida i kampen mot borgarskapet, som kom att söka engelskt stöd. Hotat i sina handelsintressen – i Flandern gällde det ullexporten, i Guyenne vinimporten, samt motarbetat av Frankrike i konflikten med Skottland, ingrep England 1337 i de flandriska striderna, med hänvisning till Edvard III:s arvsanspråk på den franska tronen. (källa)
2. Ett annat konfliktämne gällde den romersk-katolska kyrkan och jesuiternas växande inflytande. De religiösa motsättningarna blev uppenbar år 1841 i kantonen Aargau, där det ultramontana partiet rest sig mot en beslutad författningsändring och bestraffats genom indragning av munkklostren. På grund av religionsblandningen i många kantoner skapade detta stora spänningar. (källa)
3. Fyrmaktsfördraget, som 13 december 1921 undertecknades av USA Storbritannien, Frankrike och Japan, innehöll kontrahenternas ömsesidiga utfästelse att respektera varandras rättigheter rörande vederbörandes "insulära besittningar och insulära dominions i Stillahavsområdet". Vid hotande konflikter dem emellan på detta område skulle, om de inte kunde lösas på vanlig diplomatisk väg, en konferens hållas mellan kontrahenterna för att pröva och reglera frågan i dess helhet. Om hotet kom från utomstående makt, skulle kontrahenterna inbördes söka nå samförstånd om de mest verksamma åtgärderna för att, samfällt eller var för sig, möta situationens krav. Avtalet gällde 10 år från ikraftträdandet och löpte sedan med 12 månaders uppsägning, det skulle träda i kraft, när ratifikationerna avlämnats i Washington, varefter brittisk-japanska alliansavtalet av 13 juli 1911 skulle upphöra att gälla. I en samtidigt avgiven förklaring betonades, att status quo-avtalet även gällde mandatområden och att till där berörda konfliktämnen ej hörde frågor, som enligt folkrätten föll uteslutande inom vederbörande makts suveränitet. Ett tilläggsfördrag av 6 februari 1922 förtydligade på japansk önskan uttrycket "insulära besittningar" därhän, att däri ej inbegreps själva Japan, utan för Japans del bara dess besittningar i södra Sachalin, Formosa, Pescadorerna samt öar under japanskt mandat. (källa)
4. Den svenske envoyén i London meddelade Stockholm i början av maj 1802 att han hade kallats till prins Vilhelm och informerats om att denne avsåg att göra en resa till de nordiska hoven. Avsikten var att inofficiellt öppna förbindelserna mellan hoven och England som annars var försvårade. Fred rådde då mellan Frankrike och England och prinsen var fri från sin tjänstgöring som officer. Planen var att han skulle besöka Danmark, Sverige, Ryssland och Preussen. Ryssland, Sverige och Danmark hade i början av år 1800 ingått ett förbund för väpnad neutralitet för att hålla sig utanför konflikterna mellan England och Frankrike. England bröt i praktiken förbundet genom slaget vid Köpenhamn i april 1801 då den danska flottan förstördes. Mordet på Paul I mars 1801 ändrade den ryska politiken. Efter Alexander I:s tronbestigning ingick Ryssland och England den 17 juni 1801 ett nytt handelsavtal. Mellan Sverige och England kvarstod två konfliktämnen. Det ena var Sveriges önskan att få tillbaka de två handelskonvojer som England hade beslagtagit år 1798, det andra var att England år 1801 hade intagit den svenska kolonin Saint-Barthélemy. Engelsmännen hade även beslagtagit danska handelskonvojer. Eftersom Sverige ändå ville närma sig England undertecknade Sverige i mars 1802 samma handelsavtal som Ryssland hade slutit med England. Det nya avtalet löste dock inte oklarheten i Sveriges handelsavtal med England av år 1661 som gällde kontraband. Eftersom Ryssland saknade egen utrikshandel till sjöss beaktades i avtalet inte frågan om kontraband. England återlämnade Saint-Barthélemy i juni 1802. Förhandlingar om de öppna frågorna pågick i London under resten av år 1802 men under vintern 1803 ville engelsmännen inte gå vidare. Då Frankrike bröt freden i juni 1803 och inrättade kontinentalsystemet blev förbindelsen till Sverige livsviktig för England. Landet behövde en affärs- och postlänk i öster och önskade att Göteborg skulle öppnas för detta. Den 25 juli 1803 gjordes en överenskommelse som gav Sverige ersättning för konvojerna och en preciserad tolkning av kontrabandsparagrafen i 1661 år handelstraktat. (källa)