Konkurrenshämmande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konkurrenshämmande

1. Mutualism är en ekonomisk och anarkistisk teori som utvecklades under 1800-talet. Pierre-Joseph Proudhon betraktas som teorins upphovsman. Grunden för det ekonomiska systemet som mutualismen förespråkar är en ömsesidig kreditbank, vilken möjliggör lån till producenter till ingen eller låg ränta. Ränteinkomster ser de som orättfärdiga eftersom de menar att dessa inte härrör från arbete. Mutualismen är också emot immateriell äganderätt, ekonomiska privilegier och konkurrenshämmande monopol. Individualanarkismens ekonomiska system anses vara mutualism. Mutualism i dag representeras främst av alternativa valutor såsom Lets. (källa)
2. Länge låg ägandet på AB Svenska Smör som ägdes gemensamt av de svenska mejeriföreningarna och även ägde Bregott, och fram till 1997 även Lätt och Lagom. I december 1997 beslutade Konkurrensverket att detta samarbete var konkurrenshämmande och beordrade mejerierna att upphäva samarbetet senast utgången av 1999. Varumärket Svenskt Smör fick därefter en annan form och kunde användas som en kvalitetsstämpel. Samarbetet kring Bregott fick fortsätta och AB Svenska Smör därför under år 2000 namn till Bregott AB och fortsatte vidareutveckla det varumärket. Ägandet av Svenskt Smör fördes senare över till branschorganisationen Svensk Mjölk, också ägt gemensamt av mejerierna, som licensierade varumärket till medlemmar som tillverkade smör baserat på svensk råvara. (källa)
3. Rättvisa relaterar huvudsakligen till de underliggande licenstermerna. Kommande från anti-kartell- och konkurrenslagstiftningen, rättvisa termer betyder termer som inte är konkurrenshämmande eller som skulle finnas olagliga om de skulle införas av ett dominerande bolag inom sin marknad. (källa)
4. Reformen gick dock igenom och under hösten 1984 gjordes ytterligare reformer, som innebar att högavlönade löntagare skulle betala mer till arbetslöshetsförsäkringen än lågavlönade. Ytterligare uppbromsningar av Fenger Møllers förslag till reformer kom dock i oktober 1982 då EG motsatte sig införandet av ett jobbprogram, vilken hade antagits av den socialdemokratiska regeringen tidigare på året, eftersom den ansågs vara konkurrenshämmande. Detta program innebar bl.a. att privata arbetsgivare och kommuner kunde, efter ansökan till den lokala arbetsmarknadsnämnden, få offentligt stöd till att upprätta arbetsplatser vilka annars inte skulle ha upprättats. Den borgerliga regeringen genomförde dock betydande ändringar av programmet i november 1982, vilket innebar att de kommunala initiativen till jobbskapande kraftigt reducerades och de privata dito gynnades. Detta fick dock kritik av DA, som påstod att denna lag endast omfördelade arbetslösheten. LO var dock generellt sett positiv gentemot lagen, som hade givit tusentals människor jobb. Fenger Møller lät dock avskaffa jobbprogrammet för de privata verksamheterna vid finansförhandlingarna under hösten 1984 till DA:s favör, vilket skapade ett stort tumult hos oppositionen och hos stödpartiet Det Radikale Venstre. Fackföreningen SiD anklagade dessutom Fenger Møller för att särskilt missgynna kvinnorna vid avskaffandet av jobbprogrammet, då många av dessa spordes att leva på bistånd och hamna utanför arbetsmarknaden. Finansförhandlingarna blev intensiva och regeringen blev tvungen att ge statligt stöd till utbildning av de långtidsarbetslösa efter press från Det Radikale Venstre. Trots det riktades det fortsatt kritik mot regeringen och då särskilt mot Fenger Møller för att, ur kritikernas synpunkt, grovt missgynna långtidsarbetslösa på ett sådant sätt att de kom att få leva på bidrag eller förtidspension under resten av sina liv. Denna kritik bottnade i att avtalet också innebar att de som inte fick jobb fem år efter avslutad utbildning fick reducerad a-kassaersättning till först 70 %, sedan 65 % och som lägst 55 %. Både LO och DA gav kritik mot förslaget om utbildning som de menade kom alldeles för sent och för att den inte innehöll några uppgifter om vilka sorters utbildningar som skulle erbjudas. Såväl LO som en underavdelning till SiD publicerade annonser som i varierande grad uttryckte motstånd mot Fenger Møller och då särskilt den sistnämndas, i vilken Fenger Møller och undervisningsminister Bertel Haarder framställdes som naziliknande bödlar som slängde ned de arbetslösa i en massgrav. Det uppstod en allvarlig splittring mellan regeringen och Det Radikale Venstre i frågan under våren 1985 när Fenger Møller meddelade att staten inte var skyldig att erbjuda arbetslösa personer utbildning, samt att man från regeringens sida inte hade ordnat tillräckligt många utbildningsplatser för att täcka behovet. Det Radikale Venstre hotade med att riva upp avtalet med regeringen om man inte ordnade fler utbildningsplatser, en situation som Socialdemokraterne med Svend Auken i spetsen utnyttjade för att försöka få regeringens stödparti över på sin sida genom att komma med egna utbildningsalternativ. Oppositionen såg dessutom till att få reformen uppskjuten för att den skulle behandlas mer ingående, vilket resulterade i att Fenger Møller och Bertel Haarder tilldelades 340 frågor som skulle besvaras. Reformen blev antagen i Folketinget under juni 1985, dock under mycket hård ordväxling mellan politiker från Socialdemokraterne och Det Radikale Venstre. Fenger Møller beklagade Socialdemokraternes pessimism gentemot reformen, samt deras ovilja att bidra till att "göra den till en succé". Socialdemokraternes partiledare Anker Jørgensen svarade med att benämna hennes tal som "fruntimmerssnack", vilket fick flera kvinnor att reagera. Fenger Møller replikerade med att benämna Socialdemokraterne för "ett litet surt parti". (källa)