Konsertera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konsertera

1. Åren närmast utställningen 1906 omvandlades Norrköping, till stora delar för att möta alla besökare som väntades komma till staden. Tyska torget var den plats som omvandlades mest med flera nybyggnationer, däribland Göta hotell (nuvarande Grand hotell), dock tillkom det pampiga rådhuset först året efter. Standard hôtel på andra sidan Motala ström hade öppnat redan 1899 men för utställningsåret ordnades av Edward Ringborg i de omfattande källarlokalerna en konstutställning med alster av bland andra Johan Krouthén, Birger Palme och Carl Stenberg. Åtminstone Palme medverkade även på den stora konstutställningen i Syltenområdet och han kan numera beskådas på Norrköpings konstmuseum, där han är avbildad på en temperamålning av sin vän Ivar Arosenius, då bosatt i Åby norr om Norrköping. Målningen föreställer Birger Palme på Norrköpingsutställningen 1906. Modellen sitter vid gjutjärnsbordet på utställningens restaurang, försänkt i djupa tankar. I bakgrunden konserterar sergeant Nilssons 14 man starka kapell. Även Strömsholmen förskönades, då en ny restaurangbyggnad uppfördes efter Carl Bergstens ritningar, övriga inredningsdetaljer formades av hans hand. De smakfulla stolarna tillverkades hos Gemla Möbelfabrik. Strömsholmen brandskadades 1936 och revs decenniet efteråt. (källa)
2. En av Finlands mest kända musikkårer finns i Närpes. Närpes skolmusikkår har haft stor betydelse för blåsmusikens utveckling i Finland. Närpes Skolmusikkår är ett begrepp i Svenskfinland och är känd långt över landets gränser. Närpes Skolmusikkår har gjort turnéer i Europa och konserterat i Sverige, Norge, Danmark, Estland, Lettland, Tyskland, Österrike, Liechtenstien, Italien, Schweiz, Frankrike, Spanien, Holland, Belgien, England och även i USA. Idag medverkar ca. 140 ungdomar i musikkåren. Närpes skolmusikkår är den enda i Finland som dessutom har seriöst engagemang för drillor. Idag finns 35 drillflickor inom verksamheten. (källa)
3. Gärna pop, schlagerprogram och andra förströelseanordningar i en allaktivitetspark, men inte som dominerande attraktioner./.../Folkparkerna ska spegla det samhälle vi lever i. Det är därför nödvändigt att folkparker och Folketshus ges resurser att bjuda sin publik på vettiga alternativ till skvalet och privatgeschäftet. Folkparkerna ger nu barnpjäser, operetter och komedier i samarbete med Riksteatern och har inbjudit Rikskonserter, Riksutställningar och konstfrämjandet att konsertera respektive ställa ut i landets folkparker. (Scen och Salong 11/69 "200 allaktivitetscenter av landets folkparker, blir det blott en dröm?"). (källa)
4. Även om han var blind, hindrade det inte Langlais att hålla konserter över hela Europa, och han besökte även USA för att konsertera. Han var en mästare i improvisation. (källa)
5. All musik kan sägas innehålla element av improvisation, och inom till exempel jazzen är den grundläggande. Den klassiska musiken har efter artonhundratalet avlägsnat sig från improvisationen, och den improvisation som trots allt förekommer inskränker sig oftast till små nyansskillnader i musikalisk interpretation och till improvisatoriska tolkningar i mer modernistisk musik, där tonsättaren har föreskrivit det. Däremot finns vittnesbörd om att många av de klassiska kompositörerna – Johann Sebastian Bach nämns ofta som exempel – har varit skickliga improvisatörer. Ännu vid artonhundratalets mitt hörde det till yrket att en konserterande musiker kunde improvisera. Fri improvisationsmusik brukar beteckna musik där väldigt få uttalade konventioner finns, med outtalade sådana kan det skifta. (källa)
6. Heinrich Schütz anses som den mest betydande tyska tonsättaren under den tidiga barocken. Även om han först utbildades till organist, så komponerade han efter tidiga madrigaler med italienska texter framför allt vokalmusik till tyska andliga texter såväl till hovets gudstjänster som till furstlig taffelmusik. Schütz såg som sin huvuduppgift att producera musik för speciella tillfällen såsom stora hovfester eller politiska händelser. De besvärliga levnadsomständigheterna som trettioåriga kriget, epidemier och sociala omvälvningar ledde till att Schütz, trots ett till en början glansfullt liv vid hovet och ett till hans frus tidiga död lyckligt äktenskap, senare i livet beskrev sitt liv som en "nästan plågsam existens". I viss mån har detta avspeglats i hans verk. Schütz införde till Tyskland den nya italienska konserterande stilen med obligat generalbas, och kombinerade den med tysk bibelprosa. Hans mästerliga "översättning" av tyska texter till musik - här kunde han falla tillbaka på sina erfarenheter av den italienska madrigalen - har allt sedan dess fascinerat åhörarna. Vid sidan av bibeltexter (speciellt Psaltarpsalmer) har Schütz i mindre omfattning tonsatt rimmade eller strofiska texter, han saknade tyska texter som kunde mäta sig med de italienska madrigalerna och såg sig inte i stånd att själv skriva sådana texter. Likväl har Schütz samarbetat med kända diktare, samarbetet med Martin Opitz ledde till pastoralkomedien Dafne, även om man inte vet om det handlar om en genomkomponerad opera eller ett teaterstycke med musik. Vid sidan av generalbasstilen har Schütz också ägnat sig åt den äldre stilen utan generalbas, vilken han höll högt som grund för allt komponerande. Det visar inte bara hans madrigaler, utan också motetterna i Cantiones sacrae från 1625 liksom Geistliche Chormusik från 1648. Just sammansmältningen av de båda stilarna, arbetet med del olika elementen i konserter, motetter och madrigaler, den virtuosa hanteringen av såväl vokalstämmor som obligata instrument och den varierande hanteringen av olika besättningar (från enstämmiga konserter till flerköriga, klangfulla verk) räknas till de speciella egenskaper som redan hans samtida uppskattade. En fullständig förteckning över Schütz verk finns i Schütz-Werke-Verzeichnis (SWV) av Werner Bittinger. (källa)
7. Merikanto började tidigt studera musik och spelade som konserterande organist. Han studerade efter 1887 musik i Leipzig och Berlin, och anställdes vid Johanneskyrkan i Helsingfors. Han var även dirigent vid den Inhemska operan. Han gjorde i början av 1900-talet en stor insats för att operor skulle uppföras mer i Finland. Hans opera Pohjan neiti (Nordens dotter) från 1899 var den första opera som skrevs på finska. Hans sångkompositioner är ofta enkla, folkliga och melodiska, med en virtuost behandlad pianostämma. Han har bearbetat flera finska folkvisor samt särskilda betydande orgelpedagogiska verk och har verkat som musikkritiker vid tidningen Helsingin Sanomat. Oskar Merikanto har också tonsatt flera andliga sånger, däribland Säg minnes du psalmen vi sjöngo? med text av Eino Leino. En sång som flera storsångare sjungit på konserter och skiva bl.a. den svenske kyrkosångaren Einar Ekberg. I egenskap av pianist gjorde Merikanto ett flertal skivinspelningar med artister som Eino Rautavaara, Alarik Uggla, Abraham Ojanperä och Wäinö Sola. Merikantos musik och sånger har framförts av ett otal artister genom tiderna, däribland Pia Ravenna, Emil Svartström, Pasi Jääskeläinen, Emil Kauppi, Adolf Niska, Erik Cronvall och Hanna Granfelt. (källa)
8. Wiktor Öst började spela på bröllop, danser och annat som hörde spelmannen till. Han var även ute med sin kusin Jon-Erik Öst runt om i Sverige och konserterade. Men det var med Jon-Eriks son Eric Öst som Viktor skulle etablera sig i det dåvarande musiksverige. De två spelmännen lierade sig med två bröder ifrån Njutånger, James och David Olsson, samt dragspelaren Viktor Järnberg. Konstellationen tog sig namnet Hälsingepojkarna och spelade in många skivor på 1930-talet. Skivorna blev försäljningsmässiga framgångar vilket ledde till att de som enda spelmän, dittills fick spela på Berns i Stockholm. (källa)
9. Bulss, som var elev till Gustav Engel och Giovanni Battista Lamperti, var engagerad i Lübeck, Köln, Kassel, Dresden (1876-89) och slutligen vid hovoperan i Berlin, där han var mycket uppburen i barytonpartier. I Stockholm konserterade han 1896, men "gjorde", enligt Nordisk Familjebok, "föga lycka med sitt maniererade föredrag, ehuru rösten ännu var glansfull.". (källa)
10. Pugno studerade vid Niedermeyers kyrkomusikskola i Paris och från 1866 framgångsrikt vid konservatoriet där. Han blev 1871 (efter Charles Renaud de Vilbac) organist vid kyrkan Saint Eugène i Paris, 1878 kapellmästare där, 1892 harmoniprofessor vid konservatoriet samt innehade 1896-1901 professuren i piano. Från 1893 framträdde han som en ypperlig pianovirtuos, särskilt i tolkningen av klassisk musik. Han gav i flera länder kammarmusikaftnar i fulländat samspel med violinisten Eugène Ysaÿe. Pugnos spel utmärktes av blixtrande teknik, ovanlig rytmisk energi, klarhet och nyanserat välljud såväl i massiva klangmassor som i det läckraste pianissimo, samt manlig mogenhet i uppfattningen. I Stockholm konserterade han först 1881 tillsammans med Paul Viardot och 1900 med Ysaÿe. Pugno uppträdde jämväl som tonsättare, med oratoriet Résurrection de Lazare (1879), ett antal operetter, baletter, feerier, pianostycken och sånger. Elever till Pugno var bland andra Märtha Ohlson och Alfred Roth. (källa)