Vad betyder och hur uttalas konstmålare
Konstmålare uttalas konst|mål|are.
Ordformer och varianter av konstmålare
Singular
- konstmålare
- obestämd grundform
- konstmålares
- obestämd genitiv
- konstmålaren
- bestämd grundform
- konstmålarens
- bestämd genitiv
Plural
- konstmålare
- obestämd grundform
- konstmålares
- obestämd genitiv
- konstmålarna
- bestämd grundform
- konstmålarnas
- bestämd genitiv
Konstmålare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konstmålare
Armando Cellini, konstmålare (Tenor).
I oktober 1911 lärde Duchamp känna Francis Picabia som förde honom in i litteraturkretsar. De umgicks med Guillaume Apollinaire och såg i juni 1912 en teaterföreställning baserad på Raymond Roussels "Impressions d'Afrique". Roussels modernistiska poesi blev viktig för Duchamps fortsatta verk, exempelvis i användningen av homofoner och i strävan efter en mer intellektuell konst. Han sade sig vara trött att höra "Bête comme un peintre" ("Dum som en målare"). Vid ett besök i München tros han ha läst Vasilij Kandinskijs "Om det andliga i konsten" med dess kritiska analys av växelverkan mellan konstmålaren och marknaden. Nu började han formulera idéer till sitt huvudverk "det stora glaset".
Simon växte upp hos modern i Perpignan sedan fadern hade stupat i första världskriget. Simon studerade vid universiteten i Paris, Oxford och Cambridge. En tid avsåg han att bli konstmålare och gick i lära hos André Lhote. Under Nazitysklands angrepp på Frankrike våren 1940 blev Claude Simon tillfångatagen och internerad av ockupationsmakten. Han lyckades fly och organiserade sig inom den väpnade delen av den franska motståndsrörelsen. Den litterära debuten skedde 1946 med romanen Le Tricheur. Genombrottet till en vidare läsekrets lät vänta på sig till 1960 med romanen Vägen till Flandern, i vilken han skildrar sina upplevelser från kriget.
