Vad betyder och hur uttalas konstnärssjäl
Konstnärssjäl uttalas konst|närs|själ.
Ordformer och varianter av konstnärssjäl
Singular
- konstnärssjäl
- obestämd grundform
- konstnärssjäls
- obestämd genitiv
- konstnärssjälen
- bestämd grundform
- konstnärssjälens
- bestämd genitiv
Plural
- konstnärssjälar
- obestämd grundform
- konstnärssjälars
- obestämd genitiv
- konstnärssjälarna
- bestämd grundform
- konstnärssjälarnas
- bestämd genitiv
Konstnärssjäl är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konstnärssjäl
Melankoli kom som medicinsk diagnos i Sverige först 1924. Tidigare hade det snarare setts som en ovanlig egenskap som endast var förunnat ett fåtal, ofta förknippat med konstnärssjälar i svårmod. Gellius, en romersk författare som levde på 100-talet kallade det för "hjältarnas sjukdom", och Aristoteles skriver i sin Problemata XXX, I.
Margareta beskrivs som en konstnärssjäl och tyckte om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder idag drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott.
Sin första roman, Den unge Werthers lidanden, skrev Goethe 1774, men han gav ut den anonymt. Denna brevroman handlar om den olyckliga kärlek Werther hyser för den lika förälskade men redan trolovade Charlotte, som efter en kärlekshistoria bryter med honom, varför han begår självmord. Denna roman fick ett enormt inflytande, inte enbart för de litterära normerna, utan än mer för synen på kärleken mellan man och kvinna, och på dess naturkraft. Romanen lär ha varit inspirerad av Goethes eget förhållande med en trolovad Charlotte Buff, kärleken antas dock ha varit mycket svalare än den berättelse som emanerade från den. Goethe skulle på äldre dagar komma att uppsökas av Lotte, som då bar samma kläder som under deras första möte, vilket inte alls behagade konstnärssjälen som däremellan hunnit med flera förälskelser.
Amorosa var det officiella svenska bidraget till filmfestivalen i Venedig i september 1986. Filmen vann dock inget pris trots viss uppmärksamhet och försäljningar. I november samma år erhöll Amorosa publikpriset vid Nordiska filmdagarna i Lübeck och filmen fick i stort sett positiv kritik i Sverige. "Rune Ericsons kameraarbete, de ackompanjerande ljuden och musiken, skådespelarnas - främst Stina Ekblads - nakna och intensiva uttryck och Mai Zetterlings visuella språk tillsammans vittnar om filmmediets oerhörda genomslagskraft och rika möjligheter att berätta och skapa atmosfär. Bakom det här ligger naturligtvis en originell och genuin konstnärssjäl, Mai Zetterling, som med Amorosa mångfaldigt bekräftar att hon besitter en bildfantasi och en gestaltningsförmåga av ovanligt mått inom svensk film." skrev Annika Gustavsson i Sydsvenska Dagbladet.
