Vad betyder och hur uttalas krönikeskrivare
Krönikeskrivare uttalas krön|ike|skriv|are.
Ordformer och varianter av krönikeskrivare
Singular
- krönikeskrivare
- obestämd grundform
- krönikeskrivares
- obestämd genitiv
- krönikeskrivaren
- bestämd grundform
- krönikeskrivarens
- bestämd genitiv
Plural
- krönikeskrivare
- obestämd grundform
- krönikeskrivares
- obestämd genitiv
- krönikeskrivarna
- bestämd grundform
- krönikeskrivarnas
- bestämd genitiv
Krönikeskrivare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet krönikeskrivare
Krönika (krönikeskrivare) (grekiska chronika, av chronos tid), är en litterär historisk framställning av yttre händelser i bestämd tidsföljd. Krönika utnyttjas i modernt språkbruk som beteckning för vissa kortare översikts- och tidningsartiklar samt radioföredrag över tilldragelser inom något område.
När latinet tappade terräng som litterärt språk var det inte litauiskan som kom i stället. Det polska inflytandet över Litauen hade tilltagit allt sedan det litauiska området kristnades på 1400-talet. 1569 smältes de litauiska och polska områdena samman till en – som det skulle det visa sig – långlivad förening, Lublinunionen. Statsbildningen bestod av två på papperet självständiga stater, valkungadömet Polen och storhertigdömet Litauen. Rzeczpospolita – en polsk form av latinets res publica - används som en samlande beteckning om unionen som kom att bestå mellan 1569 och 1795. Nationalencyklopedin använder benämningen Adelsrepubliken. Polskan blev därmed unionens och litauernas huvudspråk. Långt ifrån alla accepterade polskans upphöjda status. Redan i litauisk krönikelitteratur från 1520-talet återspeglas antipolska stämningar. Krönikeskrivarna gjorde en fantasirik koppling mellan uppkomsten av den litauiska kulturen och romarriket genom att utropa litauerna till arvtagare av en romersk folkspillra som den sista hunnerstöten skulle ha fördrivit till Östersjöns östra strand. De litauiska krönikeberättarna var givetvis inte mycket stolligare än samtida svenska företrädare för göticismen. En intressant forskaruppgift skymtar i frågan huruvida de litauiska krönikörerna påverkats av Johannes Magnus och Olaus Magnus verk Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus (Alla göta- och sveakonungars historia) och Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken) - två arbeten som veterligen lästes av samtidens lärda i Europa.
