Vad betyder och hur uttalas kreditmöjlighet
Kreditmöjlighet uttalas kred|it|möj|lig|het.
Ordformer och varianter av kreditmöjlighet
Singular
- kreditmöjlighet
- obestämd grundform
- kreditmöjlighets
- obestämd genitiv
- kreditmöjligheten
- bestämd grundform
- kreditmöjlighetens
- bestämd genitiv
Plural
- kreditmöjligheter
- obestämd grundform
- kreditmöjligheters
- obestämd genitiv
- kreditmöjligheterna
- bestämd grundform
- kreditmöjligheternas
- bestämd genitiv
Kreditmöjlighet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kreditmöjlighet
Både transaktionskonton och sparkonton används främst för inlåning, men ett transaktionskonto kan även förses med kreditmöjlighet, exempelvis en kontokredit. Detta innebär att kunden själv genom sina transaktioner kan styra över om kontot skall användas för inlåning där banken betalar ränta till kunden, eller att kunden lånar pengar och då betalar ränta till banken för detta.
Arv – Klasserna och begreppen är inte oberoende av varandra, utan kan i många fall ses som en kedja av sammanhängande begrepp, där vissa begrepp är allmänna och generella, medan andra är specialfall av de allmänna begreppen. Till exempel kan ett programsystem inom bankvärlden hantera det allmänna begreppet/klassen konto, men även specialfall som inlåningskonto, lönekonto, konto med kreditmöjlighet o.s.v. På så sätt tillhör ett visst objekt inte bara en klass utan en hierarki av klasser med ökande abstraktionsgrad. Funktionalitet som är gemensam för alla specialfallen, programmeras i den gemensamma "överklassen" och endast det som särskiljer specialfallet programmeras i den specialiserade "underklassen". En underklass ärver egenskaper och funktionalitet av den överklass den tillhör.
Hawtrey blev anställd i finansdepartementet 1904 och avdelningschef där 1919. Han åtnjöt internationellt anseende som expert på penning- och kreditfrågor och verkade för hindrandet av värdestegring av guld. Hawtrey ansåg det vara centralbankernas plikt att under depressionstider genom uppköp av obligationer ställa ökade kreditmöjligheter till näringslivets förfogande. Bland Hawtreys skrifter märks Good and bad trade (1913), Currency and credit (1919, 3:e upplagan 1928), The economic problem (1926), Gold standard in theory and practice (1927, 2:a upplagan 1931) och Trade depression and the way out (1931).
