Kungaboken Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kungaboken

1. Näst efter Mose räknar judendomen Elia som den störste profeten. Hans verksamhet omtalas i Första Kungaboken 17 – Andra Kungaboken 218. Elias stora uppgift var att föra folket tillbaka till tron på den ende Guden – Herren, sedan de även börjat tillbe Baal, en kanaaneisk fruktbarhetsgud. En av Elias lärjungar – Elisha eller Elisa – tog upp hans fallna mantel (därav detta uttryck) och verkade i hans anda (Första Kungaboken 19:19 – Andra Kungaboken 13:21). Elia och Elisha levde på 800-talet f.Kr. Enligt profeten Malaki (4:5) skall Elia i ändens tid komma tillbaka. (källa)
2. Reson var enligt Bibeln en arameisk kung på 900-talet f Kr i riket Aram-Damaskus. Han omnämns i Första Kungaboken i Gamla testamentet. (källa)
3. Dörrar har funnits lika länge som man har haft hus eller någon form av inhägnad eller avgränsning. De tidigaste historiska förekomsterna är i målningar i egyptiska gravar, där de visas som enkla eller dubbla dörrar, gjorda av ett enda stycke trä. Klimatet i Egypten är mycket torrt och man behövde inte oroa sig för att dörren skulle bli skev. I andra länder var man tvungen att bygga på dörren på ett annat sätt och enligt Vitruvius gjorde man detta genom att sätta plankor på långsidorna och kortsidorna av dörrstycket. De äldsta dörrarna var gjorda av trä, de i Salomos tempel gjordes av olivträd som var snidat och överdraget med guld (1 Kungaboken 6:31–35). Dörrarna som omtalas av Homeros var överdragna med silver eller mässing. Vanliga träslag att använda var förutom oliv, alm, ceder, ek och cypress. (källa)
4. Den här texten, som inte är någon profetia, beskriver händelser vid ca 1000-900-talet f.Kr. och anses av forskare vara äldre än Eden-berättelsen i 1:a Mosebok eftersom skulden i 1:a Mosebok lagts på ormen och kvinnan. Judarna var vid tidpunkten ormdyrkare (Somliga israeliter i forna tider frambar offer åt en kopparorm. Andra från samma nation brände rökelse inför bilder av "krypande djur". (Hesekiel 8:10–12, 2 Kungaboken 18:4)) och cirka 4-500 år senare, då Bibeln först nedtecknades, så förkastades detta av de judiska prästerna. Kvinnan i sin tur omskrivs i bibeln på många ställen som orsak till männens misstag och förseelser och därav kom hennes roll till i 1:a Mosebok. Att hela historien om Eden i 1:a Mosebok är instoppad i efterhand är de flesta forskare överens om. Om Hesekiel talar om den tyriske kungen Hiram eller Salomo vet vi inte. Men Salomo påstås vara en sagofigur eftersom hans existens inte finns omnämnd i litteratur utanför Bibeln. Senare i kapitel 28 talar Hesekiel om staden Sidon som bara ligger 32 km från Tyros och då ska Herren förgöra den staden så att folket ska förstå vem det är som bestämmer. Så det mesta pekar på att Hiram, Tyros kung, är Adam och förvisso inte allas vår anfader. (källa)
5. Menoran symboliserar den brinnande törnbuske, i vilken Herren uppenbarade sig för Moses på berget Horeb (Andra Moseboken, kapitel 3). Den ursprungliga menoran gjordes under Moses ledning för tabernaklet under ökenvandringen enligt en vision han fått. Den gjordes av solitt guld och med många blomdekorationer. Menoran hade lampor för olivolja och skulle lysa upp "det heliga" varje dag. Den installerades sedan av kung Salomo i det nybyggda Jerusalems tempel. Torah omnämner den i Andra Moseboken 25:31 samt i Första Kungaboken 7:49. (källa)
6. Iddo (hebreiska: עדו eller עידו) var en biblisk profet som verkar ha levt under kung Salomos regeringstid (omkring 950 f.Kr. - 930 f.Kr.) samt under den tid då dennes arvingar, Rehabeam och Aviam (Abiam), regerade i Juda. Trots att lite är känt om honom och han bara framträder i Krönikeböckerna verkar Iddo ha varit ganska produktiv under sin levnadstid och skrivit profetior om den rivaliserande konungen Jerobeam av Israel (se 2 Krön. 9:29). Han nedtecknade också Rehabeams historia från början till slut i en krönika med släkttavlor (se 2 Krön. 12:15) samt en tilläggsskrift om Abiams historia (se 2 Krön. 13:22).. Vissa, bland annat Rashi, identifierar honom med gudsmannen som "på Herrens befallning kommit till Betel från Juda" i Första Kungaboken 13:1. (källa)
7. Denna typ av förvrängningar eller ordlekar är vanliga inom hebreiskan och förklaras i detta fall av att Baal Sebub i 2 Kungaboken mycket tydligt anses tillhöra de i bibellitteraturen så avskydda 'avgudarna'. Deras namn skulle i den israeliska kontexten helst varken nämnas eller användas (jämför tex Jos 23:7, Hos 2:17) men en nedsättande förvrängning kunde däremot ses som ett underfundigt sätt att visa på avgudens obetydlighet. (källa)