Länsnotarie synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas länsnotarie

Länsnotarie uttalas läns|not|arie.

Ordformer och varianter av länsnotarie

Länsnotarie är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet länsnotarie

Det infördes nya yrkesbeteckningar. Landssekreterarens biträden kom att kallas kansliskrivare eller landskanslist medan landskamrerarens medarbetare kallades landskontorsskrivare eller landskontorist. En länsbokhållare anställdes att biträda landskamreraren och i slutet av 1700-talet en länsnotarie att biträda landssekreteraren, något dock den senare själv fick avlöna. Först 1853 fördes länsnotarierna upp på landsstaten.

Fontell var son till arbetaren Magnus Svensson och hans hustru Sissa Persson. Han blev juris kandidat vid Lunds universitet 1914, länsnotarie i Jämtlands län 1917, länsassessor där 1931, auditör vid Norrlands artilleriregemente och Jämtlands fältjägarregemente 1921 och vid Fortifikationen 1926.

Ribbing studerade vid Uppsala universitet och blev juris kandidat 1908, länsnotarie i Västernorrlands län 1912, byråchef i Medicinalstyrelsen 1914, vice ordförande 1919 och ordförande 1920 i Arbetsrådet och var från 1923 statssekreterare i Socialdepartementet och vice ordförande i Statens arbetslöshetskommission. Han var även verksam som förlikningsman i arbetskonflikter.

Han var son till sjökaptenen Berndt Johan Sundahl och Christina Elisabeth Calissendorff. Sundahl var som tecknare autodidakt och ansågs som en skicklig porträttecknare. Hans porträtt av tonsättaren COJ Laurin från 1846 återutgavs senare som litografi. I Svenska porträttarkivet är han noterad som upphovsman till porträtten av rektor JN Donner, länsnotarien GN Donner och Vendela Maria Donner.

Hörjel avlade studentexamen i Ystad 1936. Han avlade juris kandidat-examen vid Lunds universitet 1941, varpå han genomförde tingstjänstgöring i Färs domsaga 1941–1942 och i Södersysslets domsaga 1942–1944. Därefter var han länsnotarie vid länsstyrelsen i Kristianstads län 1944–1945 och vid länsstyrelsen i Värmlands län 1945–1952. Han tjänstgjorde i Ecklesiastikdepartementet 1952–1958: som kanslisekreterare 1952–1953, som budgetsekreterare 1953–1955 och som byråchef 1955–1958. Åren 1958–1964 var han statssekreterare i Kommunikationsdepartementet och som sådan utredde han samordningen av kollektivtrafiken i Stockholms län. Efter Hörjelöverenskommelsen 1964 ombildades AB Stockholms Spårvägar 1967 till AB Storstockholms Lokaltrafik. Han var generaldirektör och chef för Postverket 1965–1973 och landshövding i Malmöhus län 1973–1984. Hörjel var därtill civilbefälhavare i Södra civilområdet 1973–1984.

Lundebergs regering var anmärkningsvärd. Den bildades utan inblandning från kungens sida och överensstämde helt med ställningen i riksdagen. Därtill var flera av de nya statsråden från andra samhällsklasser än dem ur vilka tidigare statsråd hämtats. Utöver Lundeberg själv, som var förste industriledaren på statsministerposten, uppmärksammades advokaten Karl Staaff, länsnotarien Johan Widén och den förste bonden vid kungens rådsbord, Alfred Petersson i Påboda.