Vad betyder och hur uttalas lärotid
Lärotid uttalas läro|tid.
Ordformer och varianter av lärotid
Singular
- lärotid
- obestämd grundform
- lärotids
- obestämd genitiv
- lärotiden
- bestämd grundform
- lärotidens
- bestämd genitiv
Plural
- lärotider
- obestämd grundform
- lärotiders
- obestämd genitiv
- lärotiderna
- bestämd grundform
- lärotidernas
- bestämd genitiv
Lärotid är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lärotid
Från 1400-talet och ända till skråväsendets upphörande 1846 innehöll skråordningarna bestämmelser om gesällernas (och svennernas) ställning. För att bli gesäll måste man först tjäna som lärling under en lärotid som vanligen varade mellan tre och fem år. Därtill måste man utföra en del andra prestationer såsom att erlägga "utskrivningspengar" och avgift till gesällernas kassa, gesällådan. Gesällerna inordnades i gesällskap som till organisationsformen liknade mästarnas ämbeten. Gesällskapen fick däremot inte samlas utan att en mästare vara närvarande. Gamla seder krävde också att lärepojken skulle bjuda på traktering ("hålla skänkning") men detta förbjöds i 1720 års skråordning. I en del yrken fordrades även att lärepojken skulle visa sin arbetsskicklighet genom att utföra ett gesällprov. Om han klarade det, och därmed blev gesäll, skulle han få ett lärobrev eller gesällbrev enligt 1669 och 1720 års skråordningar.
Lansryttarna, lansiärerna, började försvinna ur härarna i central- och Västeuropa i början av 1600-talet och i Frankrike till exempel förvandlades alla lansiärregementen till kyrassiärer. Orsaken till förändringarna var bland annat att i de långa krigen hade omsättningen av soldater och hästar varit mycket stor vilket gjorde att det var svårigheter att skaffa goda hästar och välövat folk. En lansryttare ansågs behöva en lärotid på minst tre år och eftersom de anföll i fyrsprång behövdes mycket goda och kraftiga hästar. Kyrassiärerna däremot anföll i kort galopp, trav eller skritt och deras förnämsta vapen var pistoler. Utbildningstiden för dessa var kortare och de behövde inte heller så bra hästar som lansiärerna.
