Vad betyder och hur uttalas lagstiftningsmakt
Lagstiftningsmakt uttalas lag|stift|nings|makt -en.
Ordformer och varianter av lagstiftningsmakt
Singular
- lagstiftningsmakt
- obestämd grundform
- lagstiftningsmakts
- obestämd genitiv
- lagstiftningsmakten
- bestämd grundform
- lagstiftningsmaktens
- bestämd genitiv
Lagstiftningsmakt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lagstiftningsmakt
Monarkens uppgifter regleras ytterst av grundlagarna. Med 1974 års regeringsform, som trädde i kraft den 1 januari 1975, fråntogs den svenske monarken nästan alla de tidigare grundlagsenliga befogenheterna enligt 1809 års regeringsform som, åtminstone i teorin, var mycket omfattande eftersom de gav kungen all verkställande makt (villkorat att statsrådet hördes och deltog i beslut), krigsmaktens högste befälhavare, och delad lagstiftningsmakt med Riksdagen. I takt med att parlamentarismen etablerades under 1900-talet så var den gamla regeringsformens bestämmelser i många avseenden att likna med en död bokstav eftersom det hade vuxit fram andra styrande normer vid sidan av den dåvarande regeringsformen. Många av monarkens tidigare politiska uppgifter fördes över på riksdagens talman, statsministern eller regeringen kollektivt. Lagar och förordningar i Sverige efter 1975 promulgeras av statsministern eller ett statsråd "på regeringens vägnar" helt utan statschefens medverkan.
Både ändringar i lag samt mindre omfattande lagar, liksom skatte- och bevillningsbestämmelser och bestämmelser utfärdade i enlighet med ekonomisk lagstiftning kunde kallas förordning. Senare under 1900-talet började man kalla ändringar i lag och mindre omfattande lagar för just lagar (se mer om detta i artiklarna förordning och ekonomisk lag). Bestämmelser som utfärdades i enlighet med kungens ekonomiska lagstiftningsmakt och styrande makt (§ 4) kunde också kallas kunglig kungörelse, kunglig stadga (till exempel allmänna ordningsstadgan), cirkulär, kungligt brev med mera, men inget av dessa benämningar reglerades i själva regeringsformen, kungligt brev, förordning etc. byggde på äldre traditioner än den.
England och Wales har ett gemensamt lagsystem, medan de andra två riksdelar av historiska skäl är separata i detta avseende. Storbritanniens parlament har överlåtit viss lagstiftningsmakt till lagstiftande församlingar i Wales, Skottland och Nordirland, riksdelen England har dock ingen separat lagstiftande församling. De lagstiftande församlingarna i Nordirland, Skottland och Wales väljer i sin tur verkställande organ som leds av en försteminister (t.ex. Skottlands försteminister) som formellt tillsätts av den brittiska monarken.
Administrativa enheter kan vara inordnade i en hierarki där flera mindre enheter då ingår i en större. Ofta är länder indelade i flera omfattande regionala indelningar med varierande befogenheter, t.ex. har USA:s delstater begränsad lagstiftningsmakt medan Sveriges län saknar sådant. Dessa innefattar i sin tur en eller flera lägre nivåer av administrativa enheter, t.ex. storstadsområden och kommuner på lokal nivå. I Sverige finns två nivåer av administrativ indelning medan det i exempelvis Frankrike finns fem.
Lagstiftningsmakt på Engelska
- yellow striped
