Vad betyder och hur uttalas landsvägsbuss
Landsvägsbuss uttalas lands|vägs|buss.
Ordformer och varianter av landsvägsbuss
Singular
- landsvägsbuss
- obestämd grundform
- landsvägsbuss
- obestämd genitiv
- landsvägsbussen
- bestämd grundform
- landsvägsbussens
- bestämd genitiv
Plural
- landsvägsbussar
- obestämd grundform
- landsvägsbussars
- obestämd genitiv
- landsvägsbussarna
- bestämd grundform
- landsvägsbussarnas
- bestämd genitiv
Landsvägsbuss är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet landsvägsbuss
Stadsbussar är avsedda för trafik i tätort och har numera i de allra flesta fall lågt golv genom hela bussen. De var från början identiska med landsvägsbussarna, det enda som egentligen skiljde var att de hade tätare utväxling för bästa bränsleeffektivitet i stadskörning.
Ursprungligen sköttes all järnvägstrafik på svenska järnvägar av ångloksdragna tåg. Under 1880- och 1890-talen skedde en snabb teknisk utveckling, till exempel genom den allt bättre förbränningsmotorn. Även eltekniken utvecklades och runt sekelskiftet 1900 kom eldriften i bruk inom lokaltrafik och spårvägstrafik. Elektrifieringen av järnvägarna i Sverige inleddes också åren efter sekelskiftet, till exempel elektrifierades Malmbanan på 1910-talet. Stambanenätet var inte till sin huvuddel klart förrän under 1940-talet. Det fanns emellertid ett omfattande spårnät av flera olika spårvidder som inte ansågs lönsamma att elektrifiera, utan här fortsatte man med ångdriften. Ångdrift var mycket dyrt, i slutet av 1930-talet beräknades driftkostnaden för ett litet ångtåg vara ca 2 kr/km, medan den förälsbusståg var ca 80 öre/km. I 2019 års penningvärde motsvarar detta c:a 58 kr/km respektive 23 kr/km, räknat på 1939 års penningvärde. Inte förrän på 1920- och 1930-talen ansågs förbränningsmotorerna vara pålitliga och effektiva nog för att ersätta ångdriften. Flera järnvägsföretag experimenterade tidigt med olika rälsbussliknande lösningar för att få ner de höga driftkostnaderna. Under 1920-talet tog till exempel Kalmar-Berga Järnväg och Östra Centralbanan fram lösningar som byggde på ombyggda landsvägsbussar.
Sävsjö station är en järnvägsstation på Södra stambanan med uppehåll för regionaltåg samt med byten till långfärds- och landsvägsbussar. Tidigare var Sävsjö en knutpunkt mellan Södra stambanan och järnvägen mot Målilla via Vetlanda (Vetlandabocken) men denna smalspåriga järnväg blev nedlagd på 1970-talet.
Tillgång till kollektivtrafik, landsvägsbuss, finns på drygt 10 kilometers avstånd i Önneköp, Degeberga och Brösarp.
