Legeringsämne Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet legeringsämne

1. Stål (latinskt namn: chalybs eller aciarium) är en smidbar legering huvudsakligen bestående av järn. Kol är det viktigaste legeringsämnet och ingår alltid i varierande mängd i stål. Forskning pågår dock för att ta bort kol som legeringsämne. Moderna stålsorter innehåller även många andra ämnen (exempelvis krom, molybden och vanadin), vilket ger stålet olika egenskaper. Stål med små mängder legeringsämnen utöver kol kallas olegerade stål eller kolstål. Stål som innehåller högre halt legeringsämnen utöver kol kallas legerade stål. Kolstål är magnetiskt, men austenitiskt stål är det inte. Dock avtar magnetismen med ökad temperatur för att upphöra vid 769 °C. (källa)
2. Elektroden består av en kärntråd med ett utvändigt skyddande hölje som har till uppgift att bland annat jonisera och stabilisera ljusbågen, utveckla skyddsgas, avge en skyddande slagg, tillföra desoxidationsmedel och tillföra legeringsämnen. (källa)
3. Segring är ett fenomen som inträffar när legeringar stelnar. Det innebär att legeringsämnena fördelar sig ojämnt, därför att den fasta fas som utskiljs ur smältan har annan kemisk sammansättning eller legeringshalt än smältan hade. (källa)
4. Snabbstål, även kallat snabbsvarvstål och HSS (High speed steel), är stål med mycket goda skäregenskaper vid svarvning eller fräsning i höga hastigheter då stor friktionsvärme utvecklas. Snabbstål behåller nämligen sin hårdhet upp till 600 °C utan att dess egenskaper minskar nämnvärt. Denna speciella egenskap erhålls genom hög halt av legeringsämnena volfram, krom, molybden och vanadin som alla binds kemiskt till kolet och bildar karbider, samt kobolt som gör stålet mer elastiskt och värmebeständigt. Snabbstålämpar sig bra till bearbetande verktyg, exempelvis svarvstål, fräsar, borrar, gängtappar, gängsnitt och brotschar. Snabbstålet utvecklades vid sekelskiftet 1900 och har sedan kommit att tränga ut kolstålet, som innan användes för denna typ av verktyg. Det ursprungliga snabbstålet innehöll 18% W, 1% V, 4% Cr 0,8% C, rest Fe. Under 1980- och 1990-talen har dock snabbstål i sin tur delvis ersatts av hårdmetall, som är en pulvermetallurgisk produkt. (källa)
5. Torium har tidigare även brukats som glödnät till gaslampor och fotogenlyktor (Auers glödljus). Torium har också använts som legeringsämne. Tidigare har suspensioner av svårlösliga toriumföreningar använts som röntgenkontrastmedel, dock med en hög frekvens av cancer som följd. (källa)
6. Antimon är ett halvmetalliskt grundämne. Antimon används bland annat i mascara och batterier, samt som legeringsämne i typmetall, där det ökar hårdheten. (källa)
7. Berylliummetall används i lätta metallegeringar som främst används inom rymdindustri, och som legeringsämne till koppar, berylliumbrons. Vidare används metallen till fönster i röntgenrör och som moderatormaterial och för kapsling i kärnreaktorer. I kärnvapen används beryllium som neutronreflektor. Berylliumoxid är en elektrisk isolator med hög värmeledningsförmåga. Dessa egenskaper utnyttjas i en pasta, som anbringas mellan värmekänsliga komponenter på kretskort och kylflänsar för att ge god termisk kontakt utan isolationsproblem. (källa)
8. Legeringsämne i lödtenn. (källa)
9. Ett konstruktionsståls fysikaliska egenskaper bestäms under tillverkningsprocessen genom tillsats av legeringsämnen och härdning. Tillverkningen sker under mycket väl kontrollerade former i ett stålverk och den goda kontrollen under tillverkningsprocessen resulterar i produkter med väl dokumenterade egenskaper. Med begreppet "konstruktionsstål" avses stål som används i bärande konstruktioner inom byggindustrin till exempel balkar och pelare. (källa)
10. En metallegering syftar oftast på en baskomponent (till exempel aluminium, bly, järn, koppar eller tenn). Till baskomponenten sätts sedan ett eller flera legeringselement (legeringsämnen) som kan vara såväl metaller som icke-metaller. Legeringar framställs vanligen genom att de olika komponenterna blandas i form av smältor. Legeringar kan dock även framställas genom till exempel pressning och sintring av pulverformiga ämnen, eller genom mekanisk bearbetning av material. Ofta räcker små mängder av tillsatsämnen, eller mindre variationer av proportionerna hos de ingående ämnena, för att ge stora ändringar av legeringens egenskaper. (källa)