Ljudhärmande Synonymer Betyder Uttal

• onomatopoetisk

Hur används ordet ljudhärmande

1. Kanoniskt joller uppträder snart efter iterationsjollret, ofta vid 7-8 månaders ålder. Jollret ändrar struktur, barnet kan nu byta konsonant i KV-strängarna – bagaba - och leker också gärna med röststyrka och tonläge. Jollret kan nu låta som riktiga ord, "mama" och "papa", produktionsmässigt låter nu jollret likt det språk som talas runt barnet. Runt ett års ålder förändras jollret ytterligare, då långa KV-strängar förkortas och blir mer ordlika. De första orden är ofta namn på intressanta föremål, handlingar eller egennamn. Barn använder sig ofta av ljudhärmande ord, onomatopoesi, som benämning av händelser eller djur. (källa)
2. Klang avser vanligen ljud med estetisk eller tilltalande karaktär. Det är ursprungligen ett ljudhärmande ord som betecknar percussiva ljud med viss tonhöjd och resonans. (källa)
3. Namnet broms är troligen ljudhärmande, besläktat med brumma. Bromsar kallas dialektalt även för blinningar, framförallt i västra Sverige men även i Norrbotten. På Öland och Gotland förekommer varianten blinding och i Småland blindknagg. Det finns även en art av broms, Chrysops relictus, som givits det rekommenderade trivialnamnet blindbroms och vissa auktoriteter kallar hela släktet Chrysops för blindbromsar. Roten i alla dessa namnformer är varianter av ordet blind som också förekommer i det vetenskapliga artepitetet, där latinets caeutiens eller cæutiens, är besläktat med cæcus, som betyder just blind. Blindbromsen borde se lika bra som andra bromsar, och varför Linné myntade detta namn är oklart. Det finns en del förklaringsförsök, till exempel att blindbromsen, när den väl slagit sig ner på ett offer, inte låter sig skrämmas bort av någonting utan suger som om den vore blind för vad som händer i omgivningen. (källa)
4. Det äldsta belägget för namnet "knipa" är från Aron Forsius Physika från 1611, men ordet är säkert äldre. Man har förmodat att namnet skulle vara ljudhärmande och syfta på det vinande vingljud som hörs från flygande knipor. På danska kallas arten för hvinand och på norska för kvinand. Vissa personer anser att det svenska ordet skulle hänga samman med seglartermen "knipa", med betydelsen sträva så högt i vinden som vid bidevindsegling. (källa)
5. Begreppet kravall tas upp i Svensk etymologisk ordbok och finns i svenska språket sedan 1840-talet. Först använt som tidningsord, under inflytande från danska och tyska medias ord kraval respektive krawall, i Svensk historisk tidskrift om upploppen 1830. Ordet antas härstamma från latinets charavallium, vilket i äldre franskans charivalli, använts som en biform till charivari, för larm, oväsen, kattmusik, och anses vara en ljudhärmande ordbildning. (källa)
6. Onomatopoetikon av grekiskans ὀνοματοποιία (ὄνομα är "namn" och ποιέω är "jag gör") är ett begrepp inom lingvistik, retorik och poesi som beskriver ett ord som är ljudhärmande eller av ljudhärmande ursprung. Exempel på detta är "bom", "prassla", "krasch", "sörpla", "slafsa", "pang" och "prutt". (källa)