Långsiktsplanering Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet långsiktsplanering

1. Sveriges säkerhetspolitik genomgick en ny fredstidsfas från 1965. I samband med detta fick den militära underrättelsetjänsten främst fyra uppgifter. Två av dessa uppgifter handlade om att ge en löpande lägesuppföljning, för att kunna ge underlag för försvaret vid risk av mobilisering av andra länder. Ett stort fokus lades på att övervaka sjö- och luftterritoriet för att kunna ingripa vid hotande kräkningar från öst. De andra två uppgifterna handlade om att samla fakta och bedöma hur angriparnas stridskrafter skulle påverka den svenska säkerheten efter mobilisering. Viktigt för den svenska underrättelsetjänsten var att bedöma vilka stridskrafter som skulle vara betydande i framtiden, det svenska försvaret gick in i en ny långsiktsplanering. För att bygga upp och förbereda svenska försvaret vid framtida angripande. Det skedde flera stora inbesparingar på försvarsområdet, där bland annat insats- och mobiliseringsberedskapen drabbades. Underrättelsetjänsten under fredstiden styrdes av försvarspolitiken och försvarsplaneringen, och underrättelsetjänsten handlade därför utifrån de ramar som försvaret angav. Anledningen till inbesparingarna var dels på grund av att bedömningen om krig nära i tid ansågs mycket låg. Det svenska försvaret och främst underrättelsetjänsten influerades av USA under dessa år. Det var fortfarande mycket viktigt för den operativa ledningen att få uppdaterade lägesbilder av Sveriges säkerhet och möjliga hot, för att anpassa beredskapen om kriser skulle inträffa. FRA och T-kontoret hade ett gemensamt huvudansvar att inhämta underrättelseinformation, med hjälp av attachéerna med flyg- och fartygsspaning. Underrättelsetjänsten använde flygvapnets radarluftbevakning sedan 1950-talet. Informationen som inhämtades fördelades på olika enheter i syfte att sammanställa, bearbeta och vidareförmedla informationen. Det var essentiellt att allt material bearbetades innan det nådde mottagaren för att minska risken av falsk information. Bearbetningen var decentraliserad styrd av huvudunderrättelsemyndigheterna. Under andra hälften av Kalla kriget hade FMV och FOM rollen att bedöma de uppgifter de fick in om teknisk utrustning och vapensystem, samt uppföljningar om massförstörelsevapen. En del av underrättelsetjänstens långsiktsarbete var att säkerställa att det alltid fanns reservpersonal tillgänglig som kunde rycka in utan att väcka uppmärksamhet. T-kontorets krigsorganisationen uppskattade att det fanns ett stort antal utbildade personer i FRA:s organisation, som kunde utnyttjas vid kris. (källa)
2. Tånneryd avlade officersexamen vid Krigsskolan 1966 och utnämndes samma år till fänrik vid Västernorrlands regemente, där han tjänstgjorde 1966–1978. Han gick Allmänna kursen vid Militärhögskolan 1973–1974 och Fortifikationstekniska kursen där 1976–1978. Han befordrades till major i Fortifikationskåren 1978 och tjänstgjorde vid Fortifikationsförvaltningen 1978–1980, varpå han inträdde i Generalstabskåren 1980 och tjänstgjorde vid Arméstaben 1980–1982. Åren 1982–1988 tjänstgjorde han vid Försvarsdepartementet: som departementssekreterare 1982–1985 och som departementsråd och chef för Administrativa enheten i Sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering i totalförsvaret 1985–1988. Han var chef för Försvarsmedia 1988–1990. Tånneryd var generaldirektör för Försvarets civilförvaltning 1990–1994, för Värnpliktsverket 1994–1995 och för Totalförsvarets pliktverk 1995–2001. (källa)
3. Sere blev diplomingenjör 1955. Han kom 1956 i tjänst hos Rauma-Repola, var 1976–1983 vd och 1984–1990 vice ordförande i styrelsen med ansvar bland annat för långsiktsplaneringen. Under hans tid i ledningen för Rauma-Repola expanderade bolaget bland annat genom ett flertal företagsköp. (källa)