Vad betyder och hur uttalas månsing
Månsing uttalas måns|ing [mån´s-] -en.
Månsing betyder västgötaknallarnas hemliga språk.
Ordformer och varianter av månsing
Singular
- månsing
- obestämd grundform
- månsings
- obestämd genitiv
- månsingen
- bestämd grundform
- månsingens
- bestämd genitiv
Månsing är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet månsing
Månsing är ett hemligt språk. Det finns en månsing som är yngre och en som är äldre. Det finns dessutom en norsk form av månsing.
Stockholms undre värld har sedan gammalt också kallat sitt hemliga språk för månsing, och det finns ett visst gemensamt ordförråd mellan de båda språken. Därför har det föreslagits att kalla knallespråket för äldre månsing.
I Norge kallas månsing för ett svenskt och norskt løynspråk (hemligt språk). Grammatik och ordförråd är huvudsakligen norsk men med väsentliga inslag av lånord från romani, samiska och ytterligare andra språk. Av tradition har det talats av sociala utanförgrupper i städerna på Östlandet. Det räknas inte som ett eget språk utan mer som en sociolekt av svenska och norska.
I stadsdelen Hulta i Borås finns en del gatunamn som kommer från månsing: Månsinggatan, Fessingsgatan, Vitingsgatan, Blejdegatan, Trallingsgatan och Hansinggatan.
Gösta Bergman: Rotvälska : rommani, månsing, förbrytarspråk och slang (Wahlström och Widstrand, 1931).
Ragnvald Ivarsen: The Månsing in Norway. (Secret languages in Norway: 2) Oslo : I kommisjon hos Dybwad, 1950.
Sven H. G. Lagerström: Månsing. Knallarnas hemliga språk (2004).
