Vad betyder och hur uttalas mårdskinn
Mårdskinn uttalas mård|skinn.
Ordformer och varianter av mårdskinn
Singular
- mårdskinn
- obestämd grundform
- mårdskinns
- obestämd genitiv
- mårdskinnet
- bestämd grundform
- mårdskinnets
- bestämd genitiv
Plural
- mårdskinn
- obestämd grundform
- mårdskinns
- obestämd genitiv
- mårdskinnen
- bestämd grundform
- mårdskinnens
- bestämd genitiv
Mårdskinn är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet mårdskinn
Redan 500-talet e.Kr. omtalas att romarna köpte skinn från svearna. Vikingarna i österled tog skatt i form av pälsverk, så fick t.ex. år 859 kuvade ryssar betala ett gråverksskinn per hushåll och år 883 hade skatten stigit till ett svart mårdskinn. De erövrade skinnen användes endast delvis på hemmamarknaden, i övrigt togs de med som bytesvara mot t.ex. spanskt silver.
1528 inställde sig birkarlarna David Larsson och Nils Jönsson hos Gustav Vasa för att redogöra för vilken stadgeskatt (en skatt som utgick med samma belopp varje år) de erlade förätten att handla med samerna: sammanlagt 16 timmer klockeverk (ekorrskinn) och fyra mårdskinn. Detta var inte mycket: samerna i Ume lappmark, som lydde direkt under kronans fogdar, betalade årligen två timmer mårdskinn, vilka representerade ett betydligt högre värde än ekorrskinn. Kungen fördubblade genast skatten, men tog samtidigt birkarlarna under sitt beskydd och stadfäste deras gamla handelsprivilegier. Han förbjöd fogdar och ämbetsmän att vara dem till hinder på något sätt.
Under 1500-talet betalades lappskatten huvudsakligen med pälsverk. År 1530–1533 uppgick den årliga lappskatten för Ångermanland till ett timmer (40) mårdskinn och en däcker (tio) älghudar. För Ume lappmark erlades 90 mårdskinn och 2 000 ekorrskinn. Skatteuppbörden i Ume lappmark var vid den här tiden utarrenderad till underlagmannen i Västerbotten, Anders Persson i Grubbe, mot 80 mårdskinn.
"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga".
