Vad betyder och hur uttalas misstämning
Misstämning uttalas misstämning uppdelas miss|stäm|ning.
Ordformer och varianter av misstämning
Singular
- misstämning
- obestämd grundform
- misstämnings
- obestämd genitiv
- misstämningen
- bestämd grundform
- misstämningens
- bestämd genitiv
Plural
- misstämningar
- obestämd grundform
- misstämningars
- obestämd genitiv
- misstämningarna
- bestämd grundform
- misstämningarnas
- bestämd genitiv
Misstämning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet misstämning
Vanligast är emellertid namnet illuminater förbundet med en hemlig orden, som 1776 stiftades av juris professorn i Ingolstadt Adam Weishaupt. Han var en jesuitlärjunge, som gripits av 1700-talets religiösa upplysning och sökte genom en orden sprida sina deistiska idéer och metoder över det katolska Tyskland. Hatande jesuitorden lånade han dock dess organisationsformer (ömsesidigt övervakande, spioneri, absolut lydnadsplikt etc.) i tro att därigenom vinna samma framgång, men i stället framkallade han misstämning och osämja. Orden, som genom inträdet av den talangfulle organisatorn, friherre Adolf von Knigge, spreds även i det protestantiska Tyskland och i viss mån i andra länder, och som trätt i nära förbindelse med det bayerska frimureriet (med ceremonier i den vanliga pompösa stilen), blev genom denna osämja såväl som genom påstådda antimonarkiska strävanden snart ökänd, och 1785 utfärdade bayerska regeringen strängt förbud mot densamma, med avsättning och fängelse för ledarna. Weishaupt flydde till Gotha, där han dog 1830. Knigge hade redan förut utträtt ur orden. Weishaupts orden var en "blandning af frivol upplysning och jesuitiska maximer" och syftade ytterst till upphävande av all religion och statlig auktoritet.
Kálnoky var först officer och blev general 1879. 1874–1879 var han österrikisk minister i Köpenhamn, 1880–1881 ambassadör i Sankt Petersburg och 1881–1895 utrikesminister. Kálnoky von Köröspatak höll fast vid alliansen med Tyskland och hjälpte Bismarck att få med även Italien 1882, så att Trippelalliansen blev ett faktum. Han förde en mot de kristna Balkanstaterna vänlig politik och stödde Bulgarien gentemot Ryssland. Den på grund härav uppkomna misstämningen mellan Österrike-Ungern och Ryssland förstod Kálnoky att övervinna. Hans avgång framkallades av en konflikt med ungerske ministerpresidenten Bánffy angående kyrkopolitiken i Ungern. 1897 blev han livstidsmedlem av österrikiska herrehuset.
