Monumentalmålning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet monumentalmålning

1. Pär Sigurd Siegård, född 28 december 1887 i Helsingborg, död 13 mars 1961 i Ängelholm, var en svensk målare och grafiker som blev känd för sina expressionistiska träsnitt, grafik, stilleben och monumentalmålningar. (källa)
2. Redan 1907 hade han gjort skisser för en målning till väggmålningar i andra kammarens plenisal i Riksdagshuset som gav honom segern i den då utlysta tävlingen. Men protester mot juryns utslag gjorde att riksdagen beslöt att avvakta med utsmyckningen av lokalen. Efter fem år kom beslutet att Törneman kunde inleda sitt arbete med målningen. Den första etappen med tre fält med motiv från Sveriges historia färdigställdes 1913. Målningen anpassades till absidvalvet över talmansbordet och samverkade med valvens form för att ge ett djup åt skärgårdslandskapet som flankerades av två plana segmentfält där det vänstra framställde Torgny Lagman inför Olof Skötkonung. På grund av första världskrigets utbrott uppsköts planerna på att fullfölja lokalens utsmyckning med fresker i de fem återstående fälten. När det åter blev aktuellt att fortsätta utsmyckningen på 1920-talet gjorde Törneman en serie akvarellskisser som skildrade Sveriges huvudnäringar. Skisserna stadfästes av riksdagen 1925 och blev efter Törnemans död utförda av Georg Pauli 1926 som följde förlagorna mycket noga. Under hösten 1918 avtäcktes Törnemans plafondmålning på Kungliga tekniska högskolan där han runt en sol mitt i taket har målat de Elektriska strömmarna som symboliseras av nakna män och kvinnor, som svävar i varandras attraherande och repellerande kretsar. Plafondmålningen var en ny fas i hans konstnärskap där han använde en luftigare komposition och ljusare kolorit än i hans tidigare monumentalmålningar. (källa)
3. Bland hans profana arbeten märks dekorationsmålningar i Elfströmska huset i Sundsvall, Härnösand länsresidens, Grands festvåning, Berns franska sal och en monumentalmålning för Svenska handelsbanken i Karlstad samt skolor, herrgårdar och privata byggnader. Tre målningar från 1949 finns att beskåda inuti ett porterkar vid Carnegies gamla porterbruk vid Klippan i Göteborg. Tillsammans med Gustaf Walles utförde han omfattande dekormålningar vid Sveabiografen i Sundsvall. (källa)
4. Hienonen studerade vid Fria konstskolan 1954–1959. I sin nonfigurativa konst är han bland annat påverkad av Sam Vanni och Vasilij Kandinskij. Med små variationer har han varit trogen sitt konstruktivistiska formspråk, som han utvecklade på 1960-talet. På 1970-talet fick hans geometriska kompositioner även figurativa inslag och stod stundom Unto Pusas formspråk nära. Hienonens kompositioner med ofta enfärgade formytor är strama och behärskade, ibland intensivare och mera komplexa. Han företräder ett stiliserande måleri där han gärna fångar upp geometriska former och bygger på en rytmiskt komponerad helhetsverkan. Han har under 1980- och 1990-talen samt 2000-talets första år fortsatt på sin personliga linje med abstrakta och halvabstrakta målningar. Han har gjort många lyckade utkast till monumentalmålningar. Ett av hans monumentalarbeten finns i Bolarskogs sjukhus i Esbo. Hienonen tillhörde 1959–1969 målargruppen Grupp 4, vars övriga medlemmar var Tor Arne, Kauko Hämäläinen och Seppo Kärkkäinen. På 1970-talet undervisade han vid Tekniska högskolans i Helsingfors arkitektlinje. (källa)
5. Steinhausen började 1863 sina konststudier vid akademien i Berlin, fortsatte dem i Karlsruhe, begav sig 1871 till Rom, har sedan varit bosatt i München och från 1876 i Frankfurt. Steinhausens bibliska bilder, tecknade eller målade, förskaffade honom benämningen "den siste nasarenen". Redan hans första religiösa kompositioner utmärks av fint stilsinne och innerlighet i känslouttrycket. Han utförde monumentalmålningar och stafflibilder, kartonger till fönstermålning, akvareller, raderingar, teckningar, litografier, målade omfattande religiösa eller sagocykler, landskap och porträtt och försökte sig även som skulptör. Sitt första dekorativa verk utförde han 1876 i Frankfurt. Ett berömt namn som monumentalmålare vann han långt senare, huvudsakligen genom Den korsfäste, omgiven av pilgrimer och botfärdiga (fresk i missionshuset S. Theobaldi i Wernigerode, 1890), som följdes av Barmhärtighetens sju gärningar (cykel i S. Veit vid Wien, 1897), andra fresker i hospitalskyrkan i Stuttgart, i Kaiser Friedrich-gymnasium i Frankfurt (Jesu liknelser samt grupper av filosofer och skalder och bilder ur den klassiska hjältesagan, fullbordade 1905) och i Lukaskyrkan i Frankfurt (altarfresker, påbörjade 1912). Bland väggmålningar finns en cykel bilder ur Shakespeares En midsommarnattsdröm (1880). Hans stafflimålningar behandlade gärna bibliska ämnen, ofta ganska personligt uppfattade (Uppbrottet efter nattvarden, Gången till Emmaus, Marias vandring till Elisabet) eller sagomotiv (Döden och vandraren, Sagoprinsessan). Bland hans grafiska verk märks illustrationer till Brentanos dikter (1873, utkom först 20 år senare), bibelbilder, praktfulla litografier, ofta i ett par färgtoner. Steinhausen var professor i Frankfurt och teologie hedersdoktor vid universitetet i Halle. (källa)
6. Monumentalmålningar av Uno Vallman finns på många platser, i taket på Korsängsskolan i Enköping (1948), väggmålning på Forumbiografen, Årsta centrum (1952), Skolköksseminariet i Umeå (1953), Stockholms Sparbank (1954), Folkets Hus i Kramfors respektive Degerfors (1957-1958), institutionsbyggnaden vid Fysicum - Kemicum i Uppsala (1964), koret i Mo kyrka, Gävleborg (1964), Svenska Ambassaden i Moskva (1967–1968). Mest storslagen är den väldiga dekorationen i Storviks Nya Kyrka, 240 m² (1958–1960), vilket gör den till en av de största monumentala takmålningarna i modern tid i Norden. (källa)
7. Bernström studerade konst vid Valands målarskola i Göteborg och Tekniska skolan i Stockholm som följdes upp med studier vid Konstakademien 1899-1903 och en kortare studietid i Köpenhamn. Under studietiden vid akademien fick han fina vitsord och stipendier samt den Kungliga medaljen 1903. Bernström är ett tragiskt konstnärsöde då han 1905 intogs på sinnessjukhus först på Sankt Jörgens sjukhus där han vistades den längsta tiden och senare på Lillhagens sjukhus. I hans konst från ungdomsåren framställer han sig som en akademiker, porträtten uppvisar en tydlig influens av Rembrant och han var en skicklig marinmålare ofta med verk i stora format. 1949 ställdes målningen Vinga Sand ut på Rapps konsthandel i Stockholm och målningen mätte 218x275 cm, övriga stora monumentalmålningar var figurkompositionen Job som kom att bli hans sista stora arbete. I målningen framställde han ett stort antal figurer i naturlig storlek. Medan hans målningar i mindre format ofta framställer mariner, landskap och arbetssituationer. Eftersom hans produktion under ungdomsåren inte ställdes ut och ytterst sällan såldes kom hans konstnärskap och hans tidigare konst att gå spårlöst förbi. Mer uppmärksammad blev den konst han producerade under sin sjukdomstid. När hans konst förekom i pressen nämndes inte hans namn utan han beskrevs som plankstrykaren från Hökälla. Fram till 1927 då hans intresse för målning upphörde målade han konstverk på planken som fanns på Sankt Jörgens som var av ett betydande konstnärligt intresse. Målningarna utfördes i ett obeständigt material och enligt en uppgift målade han med en blandning av jord och tuggat bröd så verken finns bara bevarade genom fotografier. Konsten visar spår av hans sinnessjukdom men bär tydliga spår av kunnighet som han skaffade sig under läroåren och har som i Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson sjukhusproduktion en skaparförmåga med ökad frihet och modulerade uttryck. Att han vid första världskriget inte tankemässigt slutit sig helt vittnar en del målningar där han illustrerat politiska händelser och bilder som uttrycker en vånda över människans villkor. Doktor Hans Forssman skrev 1946 en artikel om de sinnessjukas konst där han återger ett par reproduktioner av Bernströms plankmålningar. (källa)