Vad betyder och hur uttalas nödga
Nödga uttalas nödga -de.
Nödga betyder genom påtryckningar påverka.
Ordformer och varianter av nödga
Aktiv
- nödga
- infinitiv
- nödgar
- presens
- nödgade
- preteritum
- nödgat
- supinum
- nödgande
- presens particip
- nödga
- imperativ
Passiv
- nödgas
- infinitiv
- nödgas
- presens
- nödgades
- preteritum
- nödgats
- supinum
Perfekt particip
- nödgad en
- ~ + subst.
- nödgat ett
- ~ + subst.
- nödgade den/det/de
- ~ + subst.
Nödga är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet nödga
Den athanasianska trosbekännelsen, eller den nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen av år 381 – som avfattades särskilt mot arianerna, som menade att Sonen (Jesus Kristus) är ett skapat väsen, den första och högsta av alla skapade varelser, men inte Gud – nödgas ha två olika synsätt när det gäller Jesus Kristus.
Det var franska revolutionen, som åter väckte den allmänna värnplikten till liv. Först vädjade man till frivilligheten (1791). Men då denna utväg inte räckte till tillgreps även tvångsrekrytering (1792), och slutligen skedde 1793 uppbåd i massa, varefter genom 1798 års konskriptionslag alla män mellan 20 och 25 års ålder förklarades skyldiga till krigstjänst. Medelst denna allmänna värnplikt (tillsammans med värvning) fyllde Napoleon I sina härar, och då de inkallade soldaterna tämligen godtyckligt hölls kvar i tjänst, betydde bestämmelsen om tjänstetidens begränsning inte mycket. För att kunna motstå de franska härarna nödgades övriga stater så småningom byta ut värvningen mot allmän värnplikt, vilket fullständigt skedde vid Preussens resning 1813 (se Lantvärn). Den nya anordningen sattes fullständigt i system genom de preussiska rekryterings- och lantvärnslagarna 1814 och 1815, som införde allmän värnplikt utan rätt att "sätta man i sitt ställe". Därvid kunde dock ej på långt när alla värnpliktiga inkallas till verklig tjänstgöring, oaktat tjänstgöringstiden nedsattes ända till två år. I alla övriga stater på Europas fastland byggdes härordningen efter 1815 också på allmän värnplikt (med rätt till friköpning eller att sätta man i stället), varvid dock i allmänhet endast ett mindre antal manskap inkallades i tjänstgöring och där kvarhölls längre tid eller ock en del manskap ersattes med sådana, som gjorde tjänst in i andras ställe eller mot betalning kvarstannade. Genom dylika åtgärder kom man småningom ifrån värnpliktens grundsats om allas lika skyldighet mot staten och från fördelen att äga en talrik, ungdomsfrisk och kraftfull armé.
Lindström, som 1889–90 gjort slutritningarna till Umeå stads kyrka, fick också uppdraget att rita det nya rådhuset. Förebilder lär han ha hämtat i den holländska renässansstilen, som tillät en viss asymmetri. Så är också de många tornen av högst varierande höjd och form. Annars är fasaden stramt och representativt byggd i rött tegel med portaler, fönsteromfattningar och andra detaljer i ljus sandsten, där man inte av sparsamhetsskäl nödgats använda billigare material som gjutjärn, som beströks med oljefärg i matchande färg.
Ty såsom vi av den kristna sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så förhindras vi av den katolska* kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar.
Att Grógaldr och Fjölsvinnsmál är delar av en och samma berättelse har till fullo klarlagts av Svend Grundtvig och Sophus Bugge. Det var för övrigt Bugge som hittade på namnet Svipdagsmál som gemensam beteckning för de båda dikterna. I Grógaldr berättas hur Svipdag påbörjar sin resa och i Fjölsvinnsmál har han nått fram till resans slut. Någon eddadikt om vägen där emellan har inte bevarats, men eftersom galdrarna har varit avsedda att beskydda honom mot alla resans faror är det rimligt att de också innehåller ledtrådar om vad han skulle komma att råka ut för på sin färd. Sannolikt har han på sin väg till Menglöd vadat över strida floder, blivit tillfångatagen och fjättrad, seglat över stormiga hav, vandrat i fjäll och genom mörka underjordsvärldar och där kanske konfronterat ett farligt kvinnospöke. Att den nionde galdern syftar på hans ankomst till Menglöds borg torde vara ställt utom tvivel. Den "gäve spjutföre jätten", med vilken han "nödgas att tvista", kan inte vara någon annan än borgens väktare Fjölsvinn.
Nödga på Engelska
- compel
- he compelled (obliged) her to stay
