Nasalera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas nasalera

Nasalera uttalas nas|al|era -de.

Nasalera betyder uttala så att luftströmmen delvis går genom näsan.

Ordformer och varianter av nasalera

Nasalera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet nasalera

Varjag är en östslavisk benämning på nordmän, som under vikingatiden flyttade till och bosatte sig i Kievriket. Ordet går tillbaka till kyrkoslaviska vareg (e = nasalerat e), vilket å sin sida utgått från fornnordiska ackusativet væring av væringr (variant till væringi) som är belagt i fornisländska handskrifter och i ett par runinskrifter. Första stavelsens a tyder på, att ordet inlånats i kyrkoslaviskan före det nordiska i-omljudets tid. Det nordiska grundordet torde av allt att döma ursprungligen ha betytt "edsvuren". I fråga om ordets egentliga innebörd har meningarna emellertid varit delade. Å ena sidan har man trott det avser en edlig förpliktelse att lämna hjälp och skydd, å den andra en edfäst överenskommelse, genom vilken man får sig skydd tillerkänt. Kanske återspeglar ordet båda dessa betydelser. Med andra ord benämningen væring av væringr (variant av væringi) skulle ha använts om personer, förbundna genom ed att bistå varandra, ungefär gillesbröder.

Det finns en rad uttalsavvikelser som är vanliga i bruten svenska och uppträder i flera olika språk. Här följer några av det viktigaste. Personer som talar bruten svenska har ofta brister i betoningen, vanliga fel är att stavelserna blir för jämna eller att betoningen placeras fel i ordet. De fyra viktigaste feltyperna när det gäller uttalet av konsonanter är att ett e-ljud skjuts in före /s/ följt av annan konsonant (eskola), att vokaler skjuts in mellan konsonanter (felicka), att konsonanter i konsonantkluster faller bort samt att nasaler följda av klusiler mitt i ord flyter ihop (assimilation). Tonlösa obstruenter blir ofta tonande när de följs av en tonande obstruent (stämstonsassimilation). Finala konsonanter har en tendens att bli tonlösa. Ett vanligt fenomen hos personer med asiatiska och afrikanska modersmål är att talaren inte gör skillnad på l och r. Tje- och ng-ljuden kan vara svåra att uttala personer med annat modersmål än svenska. Svårigheter att uttala lång och kort vokal är vanliga. Ofta uttalas en betonad vokal som ett mellanting mellan lång och kort. Vokalers kvalitet ändras ofta mot vokalmummel. Främre rundade vokaler kan ofta skapa problem för den som vill lära sig svenska. Klangfärgen hos långa /e/ och /o/ kan vålla problem för många inlärare. Ett annat återkommande problem är att vokaler innan nasala konsonanter nasaleras.

Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta. Långa och korta vokaler var skilda fonem. Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem, alltså fanns 27 vokalfonem. Oftast använder man i det vanliga skrivsättet för runsvenska symboler som är helt lika IPA‐symboler. Men när vi skriver runsvenska använder vi två skrivtecknen för vokaler som inte motsvarar IPA. De tecknen är ⟨æ⟩ och ⟨ǫ⟩, som används för ljuden som skrivs /ɛ/ och /ɔ/ i IPA.