Vad betyder och hur uttalas numerusböjning
Numerusböjning uttalas numer|us|böj|ning.
Ordformer och varianter av numerusböjning
Singular
- numerusböjning
- obestämd grundform
- numerusböjnings
- obestämd genitiv
- numerusböjningen
- bestämd grundform
- numerusböjningens
- bestämd genitiv
Plural
- numerusböjningar
- obestämd grundform
- numerusböjningars
- obestämd genitiv
- numerusböjningarna
- bestämd grundform
- numerusböjningarnas
- bestämd genitiv
Numerusböjning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet numerusböjning
Under en period omkring 1500-1900 hade svenskan fyra grammatiska genus: maskulinum, femininum, reale (även kallat utrum) och neutrum (han, hon, den och det). Pronomenet den ersätter sedan successivt han och hon, en utveckling från de tre fornsvenska genusen han, hon och det till det nutida genussystemet med bara den och det. Under senare halvan av 1600-talet uppstod sannolikt de svenska sje-ljuden, och numerusböjningen av verb försvann ur talspråket.
Singulare tantum skall inte förväxlas med nollplural, vilket är substantiv där numerusböjningarna är identiska med varandra (exempelvis träd – ett träd, flera träd). Det innebär dock inte att sådana substantiv saknar plural. Inom morfologin markeras nollplural med nollmorfemet -Ø.
