Opinionsbildning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet opinionsbildning

1. I Berlin bildades 1867 "Union Klub", en starkt aristokratisk herrklubb dominerad av officerare och andra personer med intresse för ridsport, vilken från 1882 disponerade flotta egna umgänges- och måltidslokaler. En senare känd tysk klubb var den 1924 grundade "Deutscher Herrenklub", vilken samlade framför allt adliga jurister och officerare (men däremot inte särskilt många representanter för näringslivet). Till kända medlemmar hörde generalfältmarskalkerna Paul von Hindenburg och August von Mackensen samt även den blivande rikskanslern Franz von Papen. Trots att "Deutscher Herrenklub" inte var en uttalat politisk organisation så anses de kontakter och den opinionsbildning som ägde rum inom klubben ha haft viss inverkan på det politiska spel som 1933 förde Hitler till makten. Samtidigt rymde dock klubben också en del av de adliga officerare som låg bakom 20 juli-attentatet, och efter detta förbjöds "Deutscher Herrenklub". (källa)
2. Konstitutionsutskottets områden gäller det som berör de svenska grundlagarna och riksdagsordningen, och det är en viktig del av riksdagens kontrollmakt. Ärenden som är aktuella för detta utskott handlar om lagstiftning om konstitutionen och förvaltningsrätt, lagstiftning om TV, radio och film, press- och partistöd, riksdagen, om myndigheter som finns i riksdagen som till exempel Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (dock inte Riksbanken), granskning av regeringen och statsråden, tryck- och yttrandefrihet, det kommunala självstyret, opinionsbildning, och religionsfrihet. (källa)
3. Krum (organisation) (Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering), en organisation som existerade under åren 1966-1984 med syfte att utöva opinionsbildning. (källa)
4. Inom såväl partipolitik som samhället i övrigt har det under alla tider förekommit debatt, polemik och opinionsbildning via bland annat massmedia, genom marknadsföring, lobbying och olika slags kampanjer och demonstrationer. Även i vår tid bedrivs en omfattande samhällsdebatt i olika frågor via till exempel tidningars ledarsidor och debattsidor, inte sällan av mer eller mindre heltidsverksamma samhällsdebattörer. Dessa kan ofta vara journalister, författare eller före detta aktiva politiker, som har gjort sig kända att företräda olika ideologier, intresseorganisationer, tankesmedjor eller branscher. Inte sällan kan dessa numera försörja sig på detta genom att företräda verksamheters intressen, leda seminarier, föreläsningar eller delta som inbjudna i offentliga debattpaneler vid kongresser, mässor och andra evenemang. Några välkända exempel på svenska samhällsdebattörer är: Jan Myrdal, Jan Guillou, Maria Wetterstrand, Johan Norberg, Dilsa Demirbag-Sten, Kurdo Baksi, Anna Wahlgren. (källa)
5. Opinionsbildning, som varande ideologisk och politisk, är sådana aktiviteter som syftar till att påverka uppfattningar, ställningstaganden och ageranden hos enskilda individer, organisationer, företag med flera i en för opinionsbildaren gynnsam riktning. Den allmänna opinionen kan påverkas genom att opinionsbildaren belyser politiska frågor ur sitt perspektiv, korrekt eller oriktigt, i syfte att förändra exempelvis samhällsdebatten. I detta försöker opinionsbildaren inte bara stärka den politiska frågans relevans utan även sin egen relevans som politisk aktör och för den relevanta samarbetspartners relevans. Genom detta kan åsikter påverkas och attityder och beteenden hos den breda allmänheten ändras, som i förlängningen även, likt lobbyister, påverka beslutsfattare i policyfrågor. (källa)