Avfordra Synonymer Betyder Uttal

• avpressa

Hur används ordet avfordra

1. Hit hör försämringen av kopparmyntet, vars valör ökades med 50 procent, avlysningen av rikets redbara mynt, vilket under hot av konfiskation avfordrades undersåtarna (som ersättning gavs blott det nästan värdelösa nödmyntet), beslagtagandet av rikets betydligare exportvaror (järn, koppar, mässing, tjära, beck, svavel, alun, vitriol och rödfärg) mot ersättning med nödmynt efter en låg taxa, tvångsbeskattningen av dem, som inte självmant erbjöd kronan lån, stapelstädernas förständigande vid högt vite att 1718 importera en stor mängd spannmål, attentatet mot Riksbanken genom kronans vägran att likvidera sin skuld och förvandling av bankosedlarna till aktier samt påbudet om, att för 1719 skulle erläggas en gärd av 16 2/3:s procent av alla redbara kapital, guld och silver, vilket dock inhiberades till följd av kungens död. (källa)
2. Stormarna och olyckorna kom för honom med den franska revolutionen. Mot nationalförsamlingens första kyrkliga åtgärder (samvetsfrihet, upphävandet av alla ordnar et cetera) förhöll han sig avvaktande, även sedan "Constitution civile du clergé" 12 januari 1790 antagits, och prästerna avfordrades ed på denna konstitution. Men då den överväldigande majoriteten av Frankrikes clerus tappert vägrade eden, vågade Pius den 13 april 1791 fördöma konstitutionen och hota de präster som avlagt eden med suspension (bullan Caritas quæ docente Paulo). På denna krigsförklaring svarade Frankrike med att indra de påvliga besittningarna Avignon och Venaissin. Spänningen ökades genom nationalkonventets radikala beslut och pöbelexcesser i Rom, och 1796 utbröt öppet krig, Napoleon Bonaparte ryckte mot Rom och avtvingade påven stillestånd i Bologna 1796 och därpå den ännu hårdare freden i Tolentino 1797. En fransk generals död vid ett tumult i Rom förde till nytt krig, då republiken Italien proklamerades i Rom och erkändes av Frankrike 1798. (källa)
3. För sin medverkan lär han ha fått löfte om en plats i rådet, vilken han också erhöll vid de nya rådsutnämningarna 1739, då han lämnade chefskapet över fortifikationen. 1743 sändes han jämte riksrådet Eric Wrangel att avfordra Adolf Fredrik hans tronföljarförsäkran samt beledsaga honom till Sverige. Löwen ansågs vara en slug och fin man. Ehuru vald av hattpartiet, intog han i rådet en ganska självständig hållning och röstade ofta mot partiet. Delvis för att avlägsna honom ur regeringen gjorde rådet honom 1748 efter Meijerfeldts avgång till generalguvernör över Pommern. Han kvarstod i detta ämbete samt som kansler över Greifswalds universitet till 1766. Sedan 1746 var han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1751 greve. Hans dotter Eva Löwens sonson var den franske teaterförfattaren Adolphe de Leuven. Vid sidan av sina övriga sysslor var han verksam som amatörkonstnär och finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm. (källa)