Ormvråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ormvråk

1. Ormvråk (Buteo) är en medelstor hökfågel som häckar i palearktiska regionen.
2. Ormvråken är en medelstor rovfågel med breda vingar och satt kroppsbyggnad, med kort hals och medellång stjärt. Den har mäter 45–58 cm med ett vingspann på 110–132 cm och väger ungefär ett kg.
3. Ormvråkens fjäderdräkt är mycket variabel vad gäller färg. Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.
4. Ormvråken har ett stort utbredningsområde i palearktiska regionen som sträcker sig från Azorerna i väst till Mongoliet i öst. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar med vinterkvarter i främst sydöstra Afrika, norra Afrika, Främre Orienten och Indien, medan merparten av Europas population buteo är stannfåglar. Ormvråken häckar på höjder upp till 2 500 m ö h.
5. Följande systematik följer Clements et al. 2016 som delar upp ormvråken i sex underarter i fem underartgrupper.
6. Vissa urskiljer ormvråkar på Madeira som underarten harterti. Tidigare fördes arterna kapverdevråk, sokotravråk, orientvråk och himalayavråk till ormvråken.
7. Ormvråken är jämte sparvhöken en av Sveriges vanligaste rovfågel. Den häckar i stora delar av den trädbeväxta delen av Sverige och saknas i fjällen. Den svenska populationen består av omkring 35 000 par. Merparten av Sveriges ormvråkar är kortflyttande flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt i Skåne övervintrar ormvråken. Vid milda vintrar förekommer den även på västkusten.
8. Ormvråken ses ofta cirkla i termikvind på måttlig höjd, eller ryttla över öppna ytor, men spanar också gärna från trädstammar eller stolpar intill vägar där den söker trafikdödat vilt. Vanan att söka föda vid vägrenen kostar många ormvråkar livet. Under flytten kan ormvråkar ses i stora flockar när de korsar vatten på mycket hög höjd. Fåglarna undviker annars så mycket som möjligt att flyga över vatten. Detta innebär att flyttstråken koncentreras kring halvöar.
9. Ormvråken föredrar skogens randområden, det vill säga skog som gränsar till exempelvis åkrar, sjöar, hyggen eller myrar. Vanligast förekommer ormvråken i uppbrutet landskap med spridda träddungar.
10. Ormvråken bygger ett plattformslikt bo, som ofta mäter cirka en meter i diameter. Det placeras i ett större träd, oftast gran, och honan lägger i april–maj två till fyra ägg. Ormvråksparet ruvar sedan äggen gemensamt i 33–38 dygn och tar sedan hand om ungarna tillsammans. Ungarna är flygfärdiga efter 45–55 dygn. Om det råder brist på föda, kan, precis som hos många andra rovfåglar, den svagaste ungen dödas, för att fungera som föda åt den starkare ungen.
11. Ormvråken är opportunistisk och anpassar sig väl till en varierad diet. Främst består dieten av smågnagare, som sorkar och möss. Den äter även fåglar – främst ungar men i storlek upp till fasan –, reptiler, groddjur och kaniner. Ormvråken kan ofta ses på nyplöjda åkrar när den letar efter mask och insekter. Den jagar främst genom att spana ifrån en utsiktsplats och sedan snabbt slå sitt byte, men det förekommer också att den ryttlar. Den uppsöker också as, speciellt vintertid. (källa)