Ornera Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder ornera, varianter, uttal och böjningar av ornera

Ornera synonym, annat ord för ornera, vad betyder ornera, förklaring, uttal och böjningar av ornera.

Vad betyder och hur uttalas ornera

Ornera uttalas orn|era och är ett verb -de.

Ornera betyder:

Ordformer av ornera

Aktiv

ornera
infinitiv
ornerar
presens
ornerade
preteritum
ornerat
supinum
ornerande
presens particip
ornera
imperativ

Passiv

orneras
infinitiv
orneras
presens
ornerades
preteritum
ornerats
supinum

Perfekt particip

ornerad en
~ + subst.
ornerat ett
~ + subst.
ornerade den/det/de
~ + subst.

Ornera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet ornera

  1. De som hittats är vanligen tillverkade av brons och ganska enkla men även exemplar av silver förekommer, dock betydligt mer sparsamt. De var formade som en miniatyrsked med ett platt, breddat handtag, ibland var handtaget ornerat. Högst upp fanns en ögla eller bygel för upphängning. (källa)
  2. Historiskt sett blev halsringar populära i Skandinavien först under äldre bronsålder, då användningen av dyrbar metall kunde fungera som en statusmarkering. Halsringar av brons finns både som släta eller räfflade. De tidiga modellerna från äldre bronsåldern har ofta avsmalnande ändar medan de senare typerna från yngre bronsåldern avslutas med ornerade plattor, vars trådformade ändar som rullats upp i spiraler. Till de mest praktfulla guldhalsringarna som hittats i Sverige hör Havorringen från Gotland och ringen från Vittene i Västergötland (båda från omkring år 1) samt tre folkvandringstida guldhalskragar. (källa)
  3. Botten kan vara ornerad med ett utskuret mönster, vilket ger ett avtryck på översidan av osten. (källa)
  4. Korkåpan utvecklades från just en regnkappa till ett liturgiskt plagg på 1000-talet. Sedan äldre medeltid har den varit ett praktplagg av sammet eller sidan, någon gång av enklare material, och ofta rikt broderad över hela ytan. Formen har alltid varit halvcirkelformig. Kåpan knäppes över bröstet med en bred klaff, ofta prydd med dyrbara spännen, ibland av jättedimensioner. Den tidigare kapuschongen, ursprungligen avsedd att dras över huvudet, miste sin funktion och hade på 1200-talet krympt till en liten trekantig lapp kallad clipeus, sköld. Senare blev den åter större och var under medeltidens slut och 1500-talet rikt broderad, ofta med figurbroderi. Skölden avslutas ofta med en hängande kula eller tofs. Längs kåpans raka framkant löper nästan alltid ett brett bräm, ornerat i likhet med skölden. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.