Påskkäring synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas påskkäring

Påskkäring uttalas påsk|kär|ing el. påsk|kärr|ing.

Ordformer och varianter av påskkäring

Påskkäring är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet påskkäring

Påskkärring, även påskkäring, påskakärring och påskakäring (i Svenskfinland påskhäxa), är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.

Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.

Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor. Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden.

Det är osäkert när påsktraditionen att klä ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare. Påskkärringar rapporterades mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut bland husen. Ursprungligen var det vuxna och ungdomar som klädde ut sig till påskkärringar, men med tiden blev det mer av en barntradition.

I Sverige och Svenskfinland är det vanligt att barn av båda könen klär ut sig till påskkärringar (Svenskfinland: påskhäxor) vid påsk. En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och sjal. Alternativt kan barnen klä ut sig till påskgubbar, med tidstypiska herrkläder, hatt och mustasch, eller till exempelvis katt, påskhare, påsktupp eller kyckling. Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer eller knackar på, önskar glad påsk och överlämnar små gåvor. Ofta består gåvorna av tecknade påskkort/påskbrev som de själva ritat. Finskspråkiga barn överlämnar istället videkvistar enligt den ortodoxa tron från östra Finland om att kvistarna ansågs jaga bort onda andar samt skulle ge välsignelse och hälsa.

Som tack bjuds barnen vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva. Tackgåvorna samlas i exempelvis en korg eller kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen. Bland finlandssvenskar och i Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga Sverige är skärtorsdag.

Under senare tid har det blivit vanligt att barn får klä ut sig till påskkärring i skolor och förskolor.

På en del håll är det tradition med ett offentligt påskfirande där vuxna påskkärringar delar ut påskägg till främst utklädda barn. I Visby deltog drygt 4000 personer i traditionen år 2014.

Varifrån kommer traditionen med påskkärringar.

Kalmar läns museum om Påskkärringarna i folktron.