Pantsätta synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till pantsätta

• belåna

Vad betyder och hur uttalas pantsätta

Pantsätta uttalas pant|sätta , böjs som sätta.

Ordformer och varianter av pantsätta

Pantsätta är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet pantsätta

Handpant, jur., sak, som lämnats i en borgenärs "hand" (besittning) som pant ("pantsatts" hos honom), till säkerhet för hans fordran. Enligt äldre rätt – både hos oss och annorstädes – kunde även fastigheter på så vis lämnas som pant, medan däremot modern rätt i allmänhet endast medger att använda lösa saker som handpant.

Vedyxa omtalas första gången i skriftliga handlingar 1358 ('i Vidhusum'). 1426 pantsattes en gård i byn till Uppsala domkyrka. Vedyxa omfattade 1541-69 ett mantal skatte, ett mantal frälse samt en skatteutjord, redan från början bebodd och 1542 skattlagd som ett halvt skattehemman.

Ett bostadslån (bostadsfinansiering) är ett lån som används för att finansiera köp av bostadsfastighet, bostadsrätt eller liknande. Fastigheten eller de till bostaden relaterade värdepappren intecknas eller pantsätts vanligen som säkerhet (pant) för lånet. Bolåneränta äräntesatsen på privatpersoners krediter för finansiering av den egna bostaden.

Med bördsrätt förstods förr den lagbestämda företrädesrätten för någons äkta – i äktenskapet födda – skyldemän att med andras uteslutande efter honom förvärva viss hans egendom och på sådant sätt i 1734 års lag särskilt utmärkande lösningsrätt till såld eller pantsatt arvejord och fast egendom i stad. Skyldemännen emellan avgjorde närheten i arvsrätt försteget, dock så att fädernefränder var bördemän i fråga om vad i avhändarens hand var fädernearv och släkt på mödernet med avseende på det på mödernesidan arvfångna, samt jämlikt uttryckligt stadgande redan i kungliga förordning 27 juni 1720 bördsrätt tillkom allenast dem som till avhändaren befann sig i rätt upp- eller nedstigande led eller vid skyldskap på sidorna i fjärde eller närmare led efter civil släkträkning.

Ädelstenarna smugglades ut ur landet och pantsattes hos en antikhandlare i Hamburg, där de återfanns och togs i beslag för att senare återinsättas. Antikhandlaren var ett hemligt ombud för den franska regeringen med uppgift att utbetala mutor till ledande svenska politiker. Antikvitetshandlaren förstod att juvelerna kom från det svenska hovet och informerade den franske ambassadören i Stockholm. Denne meddelade i sin tur den svenska regeringen som lyckades stoppa revolutionsförsöket innan den kommit igång. I samband med att revolutionsförsöket avslöjades undersöktes också riksregalierna. Kronan återställdes senare i ursprungligt skick vilket senast kan ha skett inför kronprins Gustav (IV) Adolfs dop år 1778, då diamanterna åter var på plats i kronan.

På berget i Nordstaden fanns det under 1600-talet två kvarnar, som till "stadens märkeliga nytta" uppfördes omkring 1620. Här skulle göteborgarna kunna mala säd utan att resa till kvarnarna vid Mölndalsfallen. Den ena kvarnen kallades "Gamla stadskvarnen" och fanns kvar vingbruten ända till 1830. Ungefär samtidigt byggdes två väderkvarnar mellan Fattighusån och Mosaiska församlingens gamla begravningsplats. På ett kopparstick ur Erik Dahlberghs monumentalverk Suecia antiqua et hodierna ser man i höjd med stadens kyrktorn en väderkvarn avteckna sig mot himlen. Det är en av kvarnarna på Kvarnberget. På en plan från cirka 1622 anges Kvarnberget som Lilla Otterhällan (Othrelle) och de båda bergen, Otterhällan och Kungshöjd, benämndes Stora Otterhällan. Byggmästare Jakob Feigel omnämns 1713 när han pantsatte en ny väder- och hästkvarn i bastionen S:t Erik.

Ulrika Strömfelt är mest känd för den roll hon ska ha spelat i samband med Kuppen 1756. Lovisa Ulrika planerade en kupp för att avsätta riksdagen och återinföra kungligt envälde. För att finansiera detta pantsatte hon diamanterna i drottningkronan i Berlin och ersatte dem med bergkristaller. Strömfelt, som var hattpartist, ska enligt obekräftade uppgifter ha informerat regeringen om att delar av kronjuvelerna var pantsatta i Tyskland. Regeringen krävde att få inspektera kronjuvelerna, vilket var inledningen till avslöjandet av statskuppförsöket. Som tack fick Strömfelt titeln "Ständernas dotter" och en årlig pension på 2000 riksdaler silver. Enligt andra källor ska Strömfelt samma år ha informerat sekreta utskottet om drottningens hemliga brevväxling med kungen av Preussen. Efter detta ska hon ha lämnat hovet på grund av att hon förlorat sitt förtroende hos Lovisa Ulrika.

Pantsätta på Engelska

pledge, pawn