Vad betyder och hur uttalas pendlingsavstånd
Pendlingsavstånd uttalas pendl|ings|av|stånd.
Ordformer och varianter av pendlingsavstånd
Singular
- pendlingsavstånd
- obestämd grundform
- pendlingsavstånds
- obestämd genitiv
- pendlingsavståndet
- bestämd grundform
- pendlingsavståndets
- bestämd genitiv
Plural
- pendlingsavstånd
- obestämd grundform
- pendlingsavstånds
- obestämd genitiv
- pendlingsavstånden
- bestämd grundform
- pendlingsavståndens
- bestämd genitiv
Pendlingsavstånd är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet pendlingsavstånd
AFB:s utveckling hänger intimt samman med utveckling för studentbostadsmarknaden överlag i Lund. Fram till mitten av 1900-talet hyrde de flesta studenter inackorderingsrum på olika håll i staden om de inte redan hade familj i Lund då de i sådana fall oftast bodde hemma. I vissa fall bodde studenter i olika stiftelsehem knutna till universitetet (Thomanders, Studentskegården) eller utanför universitetets regi men då ofta religiöst präglade i fall de drevs i stiftelseregi (Micklagård, Roseniusgården ) eller olika privata "studentkaserner". Många studenter med familj och bakgrund i Lunds omgivningar bodde hemma och pendlade in med tåg till föreläsningar, seminarier och tentamina (detta gällde främst medlemmar i Malmö nation och Lunds nation). De som framförallt efterfrågade studentbostäder i Lund var medlemmarna i de uppsvenska nationerna eller från de delar av Skåne som var för långt bort för pendlingsavstånd till staden.
När det gäller planering av service och allokering av verksamheter behövs ofta större befolkningsunderlag än det som finns i de mindre orterna och i de fallen krävs beräkningar av tillgänglighet inom pendlingsavstånd eller andra modeller av befolkningens fördelning som passar i den aktuella studien.
Fram till 1970-talet fördelade staden frikostigt borätter i utkanterna av staden och sörjde för de mest grundläggande infrastruktursatsningar. I takt med att staden växte blev de allt längre pendlingsavstånden med buss ett problem för periferins invånare, och stadsförvaltningen beslöt att Lima inte skulle växa längre utåt.
