Planmässig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet planmässig

1. Den klassiska rutnätsplanen tillämpades första gången i den joniska staden Miletos, som hade förstörts i perserkrigen. Den grekiske arkitekten Hippodamos var verksam i Miletos vid mitten av 400-talet f.Kr. Han använde första gången en rutnätsplan vid återuppbyggnaden av staden. Han uppfattas därför allmänt som stadsplaneringens och rutnätplanens fader. Med en viss generalisering kan man säga att stadsplaneringens strävan efter enhetlighet och rätvinklighet karakteriserar nästan all planmässig stadsutbyggnad från Hippodamos till slutet av 1800-talet och började först ifrågasättas av den österrikiske arkitekten Camillo Sitte. (källa)
2. Forskare avser en person som bedriver vetenskapligt studium med en aktiv, planmässig och metodisk process för att få nya kunskaper och öka det gemensamma vetandet. Resultatet leder vanligen till vetenskaplig publicering. Uttrycket är som sådant en bred och generisk beteckning på en mängd former av vetenskapliga anställningar. Titeln forskare är inte skyddad. Den är i sin vidaste innebörd knuten till en forskningsaktivitet som någon utövar oberoende av formell kompetens eller anställningsform. En alternativ benämning är Vetenskapsman. TIteln är inte skyddad, och i icke-formella sammanhang förekommer att även privatforskare kallas forskare. Forskare används dock ofta som anställningstitel vid vetenskapliga institutioner, vilket följande grova sammanställning får illustrera. Tabellen visar några vanliga anställningsformer, men det är stor variation i hur en del akademiska titlar (som Lecturer) används. (källa)
3. Den första periodiska utgivningen som litteratursällskapet började med var Förhandlingar och uppsatser, som titeln anger innehöll litteratursällskapets mötesprotokoll och artiklar i skilda ämnen knutna till samfundets verksamhet. I linje med medborgarorganisationstanken var litteratursällskapets protokoll på detta sätt offentliga, vilket de var 1885–1954, så länge som serien utkom. I serien ingick även årshögtidstalen och ordförandens tal från Runebergsdagen, en tradition som ännu ingår i litteratursällskapets tidskrift Historiska och litteraturhistoriska studier. Samfundets första litterära verksamhet var livlig, fastän inte särskilt planmässig. I allmänhet publicerades det som man hade tillgång till genom donationer och lätt kunde förverkliga. På så sätt publicerades som första del i sällskapets skriftserie Henrik Gabriel Porthans brev till Mathias Calonius, tillställd styrelsen av en av dess medlemmar, Wilhelm Lagus. Lagus hade nämligen brevsamlingen som färdigställt manuskript i sin bordslåda. Välloflige Borgare Ståndets protokoller vid Lantdagen i Borgå år 1809, var en snarlik samling. Båda dessa samlingar utkom i litteratursällskapets tryck 1886. Sällskapets ordförande Estlander var dock inte nöjd med den inledningsvis slumpmässiga utgivningen, och ville åstadkomma större konsekvens genom olika publikationsserier med ett bestämt och enhetligt innehåll. Några av de tidiga publikationerna hade en politisk färg. Ett sådant uppdrag en planerad ortnamnsförteckning för att bevara svenska ortsnamn. Enligt en ny princip skulle kommunalspråket (vilket språk som var i majoritet) bestämma ortens namn, något som sågs som en illa förtäckt förfinskningskampanj av många svenskspråkiga. Tanken på en sådan förteckning omfattades av styrelsen med vissa reservationer. Freudenthal, som drev en radikal nystavningsreform, ville att man skulle följa principen att namnen skulle skrivas som de uttalades. Enligt detta förslag skulle exempelvis Esbo skrivas Äspå och Kökar skriva Tjökar. Freudenthals princip vann inget understöd bland övriga styrelsemedlemmar, men ortnamnsförteckningen utgavs 1897 i Förhandlingar och uppsatser. Den enda utgivningen i litteratursällskapets historia som drabbats av censuren var en dokumentpublikation från 1916, Bref och uppteckningar från kriget i Finland 1808-1809, bearbetad av styrelsemedlemmen och statsarkivarien Reinhold Hausen. På grund av det rådande läget under första världskriget väcktes misstanken bland ryska militärmyndigheter att publikationen var ett slags anti-rysk propaganda. Den andel av upplagan som ännu fanns kvar i lager beslagtogs. I samband med affären var Hausen tvungen att avgå från sin post som chef för statsarkivet. På egen begäran avgick även Hausen från litteratursällskapets styrelse, eftersom han som en politiskt märkt person inte ville implicera litteratursällskapet i eventuella brottsanklagelser. Hausen var en av den första styrelsens mest flitiga medarbetare, och publicerade 46 bidrag till litteratursällskapets skrifter. (källa)
4. Sabotage, d.v.s. det medvetna skadandet av företagaren genom planmässig framställning av dåligt arbete eller genom att göra verktyget obrukbart för att förmå företagaren att bifalla bestämda fordringar från arbetarna. Därvid måste uttryckligen betonas, att de revolutionära syndikalisterna äro principiella motståndare till förstörandet av varje genom mänskligt arbete skapat samhälleligt värde, och endast kunna godkänna ett sådant, när det gäller att försvara allmänna intressen eller elementära levnadsbetingelser. I detta fall ställer syndikalisterna arbetarnas sabotage av arbetsprodukterna och arbetsmetoderna upp emot arbetsköparnas sabotage av den proletära levnadsstandarden och arbetarnas hälsa. Sabotagens former äro beroende av de särskilda omständigheter, under vilka de bringas till användning och betydelsen av de mål man söker uppnå. De variera från obstruktion till planmässigt obrukliggörande av maskiner och verktyg o.s.v. i händelse av krigsfara, en reaktionär statskupp eller andra tilldragelser, som hota hela befolkningsklassers liv och frihet. (källa)
5. Med stöd av det Republikanska folkpartiet som hade majoritet i parlamentet, gjorde Kemal till sitt mål att omdana landet till en modern europeiserad nationalstat. 20 april 1924 utfärdades en författning, som proklamerade ett republikanskt-demokratiskt statsskick. Han inledde även en planmässig sekularisering av landet och nedbrytning av hela den teokratiska samhällsordningen. Detta riktades i främsta rummet mot det muslimska prästerskapet. I stället för den då rådande muslimska kalendern infördes 1926 västerländsk tideräkning med användande av den gregorianska kalendern. (källa)