Vad betyder och hur uttalas processlysten
Processlysten uttalas pro|cess|lysten.
Ordformer och varianter av processlysten
Processlysten är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet processlysten
Bager, som från 1734 var verksam som handelsman i sin födelsestad Malmö, var en välmenande, men något processlysten patriot. Han utgav en rad nationalekonomiska ströskrifter och lät dessutom lät införa en stor mängd artiklar i tidningar. Hans skrifter är orediga i sin framställning och uppblandade med platta och löjliga rimmerier, varför hans namn blev ett appellativ med betydelsen usel versmakare.
I början av 1800-talet bosatte sig Nylander i Stockholm, där han under sina sista år sysselsatte sig med att skriva uppsatser i handels- och sjöfartstekniska ämnen. Han var en färgstark och processlysten person som det berättades många anekdoter om. Hans originalitet har dock överdrivits i Sara Wacklins Hundrade minnen från Österbotten. Han förlänades 1788 hovråds titel av Gustav III.
Den troligen mest kände personen som levt här är Marktjärnskungen, en bondson från Vallsta som hamnade på Marktjärn när han den 9 nov 1873 gifte sig med Brita Kajsa. Han var en dominant person, en duktig jordbrukare och skogsman. Genom sina skogsaffärer och goda hushållning blev han en förmögen man. Mycket har berättats om honom, en del sant en del kanske inte. Det sägs att han var en hård arbetsgivare som krävde goda arbetsinsatser och att arbetstiderna skulle hållas. Han var ofta vid tinget och sades vara processlysten. Men han var mycket mån om sin hustru och sina barn. Den 1 augusti 1908 dog han. Enligt utsago drunknade han i sågdammen när han smorde det stora hjulen i sågverket.
Vanberg föddes på Vaanila rusthåll i Lojo, efter vilket han på äldre dagar tog sitt släktnamn. Han lärde sig i motsats till flertalet bönder vid denna tid att läsa och uppenbarligen även svenska språket, trots att han bodde norr om språkgränsen. Han beskrivs som processlysten, våldsam, supig och övermodig, men utsågs trots det till medlem av bondeståndet som representant för Raseborgs län vid riksdagarna 1664, 1676, 1678, 1680 och 1682. Vid riksdagen 1680 tjänstgjorde han en del av tiden som bondeståndets talman, av allt att döma på grund av den gunst han åtnjöt hos Karl XI, som använde honom som ett redskap i kampen mot adeln. Vid riksdagen 1682 gjorde han sig dock omöjlig i ståndet bland annat genom sin rapportering till kungen och höll på att bli utkastad genom fönstret, men räddades av andra bönder från Finland.
