Vad betyder och hur uttalas publikfriande
Publikfriande uttalas publ|ik|fri|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av publikfriande
Publikfriande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet publikfriande
Pilsnerfilmen gav upphov till en relativt kort men intensiv debatt bland främst Stockholms filmkritiker. Attityden bland dessa växlade stort mellan fördömande och förståelse. Att de tidiga lustspelen eller pilsnerfilmerna skulle varit utskällda av filmkritiken är alltså en myt. Det är dock sant att de är mycket omdiskuterade. Inte minst Stockholms-Tidningens huvudkritiker Bengt Idestam-Almquist (under signaturen "Robin Hood") kunde svänga mellan ytterligheterna. Om Söderkåkar, som anses vara den första pilsnerfilmen, skrev han att överflödet av pilsner och munnar inte var publikfriande och tillgjort, utan att det var mer en spegling av liv som blev "spräckligt" av dessa varor. Om Augustas lilla felsteg skrev han följande: "Många påstå visserligen att de så kallade folkfilmernas kaffekaskar, hantverkare, pilsnerbuteljer och arbetare inte ett dugg representera det verkliga Sverige av år 1933, att det är falskt alltsammans, att svenska hantverkare och arbetare äro helt annorlunda. Men huru förklara det igenkännandets småleende som troget vilar på många åskådares läppar". I en recension av Pettersson och Bendel ansåg han att pilsnerfilmen var skygg inför verkligheten och att folklivsskildringen var falsk.
Varietéföreställningar av olika slag har varit vanliga på svenska marknader. En "Kiviks marknad" har, kanske mest på grund av Kiviks rikskända varietéunderhållning, blivit ett begrepp närmast liktydigt med "publikfriande spektakel".
Joshua Klein på Pitchfork Media skrev att "albumet är smittande men tillräckligt avancerat för att lyckas undvika att bli publikfriande". PopMatters sammanfattade Sainthood som "kraftfullt", och Slant Magazines recensent Kevin Liedel gav albumet betyget 4/5 och beskrev det som "genialisk indiepop". Mikael Wood på Spin menade att duons nyvunna mognad var klädsam och att systrarna "som skriver betydligt mer övertygande om romantisk besatthet än det stora flertalet i gebitet [...]".
