Vad betyder och hur uttalas rättsförmåga
Rättsförmåga uttalas rätts|för|måga.
Ordformer och varianter av rättsförmåga
Singular
- rättsförmåga
- obestämd grundform
- rättsförmågas
- obestämd genitiv
- rättsförmågan
- bestämd grundform
- rättsförmågans
- bestämd genitiv
Rättsförmåga är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rättsförmåga
Rättsförmåga eller rättskapacitet betecknar inom juridiken förmågan att vara bärare av rättsligen skyddade och erkända intressen, varvid den, som enligt lagen har sådan förmåga, kallas rättssubjekt eller person i juridisk mening.
Från rättsförmåga bör väl skiljas rättshandlingsförmåga eller rättssubjektets lagligen erkända förmåga att självt, eller genom därtill av subjektet självt utsedd fullmäktig eller ställföreträdare, göra de intressen gällande, av vilka subjektet är bärare. Fysiska personer saknar, så länge de är barn eller underåriga, helt eller delvis rättslig handlingsförmåga men aldrig rättsförmåga.
Rättsförmågan kan kallas allmän, då därmed avses att subjektet över huvud kan uppbära rättsliga intressen och denna förmåga omfattar alla ej särskilt undantagna intressen. Den speciella rättsförmågan innebär åter, att ett subjekt erkänts som bärare även av vissa intressen, som inte tillkommer vilka rättssubjekt som helst. Till exempel p.g.a viss ålder eller vissa egenskaper som (politisk rösträtt, värnplikt m.m.).
