Vad betyder och hur uttalas reallöneutveckling
Reallöneutveckling uttalas re|al|löne|ut|veckl|ing.
Ordformer och varianter av reallöneutveckling
Singular
- reallöneutveckling
- obestämd grundform
- reallöneutvecklings
- obestämd genitiv
- reallöneutvecklingen
- bestämd grundform
- reallöneutvecklingens
- bestämd genitiv
Plural
- reallöneutvecklingar
- obestämd grundform
- reallöneutvecklingars
- obestämd genitiv
- reallöneutvecklingarna
- bestämd grundform
- reallöneutvecklingarnas
- bestämd genitiv
Reallöneutveckling är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet reallöneutveckling
Reallöneutvecklingen för civilingenjörer har under 2000-talet varit betydligt lägre än för övriga anställda inom industrin i Sverige. Statistik från SCB och Sveriges Ingenjörer visar att civilingenjörer har fått cirka 15% lägre löneökning än arbetare och 20% lägre löneutveckling än övriga tjänstemän inom industrin mellan år 2000 och 2012.
Från 1950-talet började också svenskarna att lägga ned en allt mindre andel av nettoinkomsten på kläder och istället öka sina utgifter för bostad eller bil. De absoluta utgifterna steg dock, eftersom detta var en period med relativt snabb reallöneutveckling.
Vid andra världskrigets utbrott hade Tyskland full sysselsättning, men mindre god reallöneutveckling för löntagare eftersom resurser styrdes till upprustningen. Statens skuldsättning hade även ökat kraftigt. Under kriget plundrades erövrade områden och tvångsarbetskraft användes i stor utsträckning. Mot slutet av kriget var det inte minst Tyskland som drabbades av bombningar och truppförluster. Mycket av Tysklands industriella bas förblev dock intakt.
Rehn–Meidner-modellen är en plan för ekonomisk politik, som utarbetades i Sverige i slutet av 1940-talet av LO-ekonomerna Gösta Rehn (1913–1996) och Rudolf Meidner (1914–2005). Den ingick i rapporten Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen till LO-kongressen 1951 och har präglat Sveriges ekonomiska politik sedan slutet av 1950-talet. Modellen bygger på en samverkan mellan keynesiansk ekonomisk teori, reallöneutveckling, aktiv arbetsmarknadspolitik och statlig intervention. Den ämnar att skapa en positiv uppåtgående spiral, i enlighet med keynesiansk ekonomisk teori, genom att skapandet av en expansiv välfärdsstat och offentliga investeringar, vilka ämnade till att upprätthålla inhemsk efterfrågan över konjunkturcyklerna, skapade säkerhet, trygghet och stabilitet åt anställda, näringsliv, kapitalintressen och konsumenter. Detta garanterade låg inflation och stärkte därigenom fackföreningarna i att kräva stigande reallöner i takt med produktivitetsutvecklingen, vilket, i kombination med effekterna av välfärdsstaten och diverse sociala program, ledde till ökad köpkraft och konsumtionsvilja bland löntagarna. Det i sin tur resulterade i stigande generell efterfrågan och en självupprätthållande positiv cirkel av ekonomisk utveckling, som vidare uppmuntrades av progressiv beskattning och ekonomisk omfördelning, vilka garanterade en jämn inkomstfördelning och ytterligare ökade privatkonsumtionen.
