Regnstänk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet regnstänk

1. Microdochium kan spridas både via smittat utsäde i och utanpå kärnor, men kan även finnas kvar i marken efter skörd. Svampens mycel kan växa både växande utanpå och inuti kärnan. Man vet ännu inte om det finns vilosporer. För att snömögel ska kunna utvecklas krävs gynnsamma förhållanden. Svampens tillväxt främjas av mulna, fuktiga höstar med temperaturer strax ovan minusgrader. När snötäcket har lagt sig kan temperaturer kring 0-1℃ bibehållas under snön och gynna svampens mycelbildning och spridning. Under vintern befinner sig växten i ett känsligt stadium och kan därför vara mer mottaglig för infektion. Vid den tidpunkt som plantan gror börjar även svampen att bilda sitt mycel, ibland sker då ingen uppkomst av groddplantan. En planta kan smittas från kärnan eller via växtrester i marken. Efter vintern kan en del plantor dö av skador eller kvävning, och bli kvar på marken medan en del plantor överlever. Döda växtrester kan återigen infektera nya plantor med konidier och de överlevande smittade plantorna kan också sprida sina sporer till nya plantor. Under sommaren bildar svampen perithecier, fruktkroppar, där det bildas ascosporer. Dessa växer under bladslidorna och på växtstammen och ser ut som små punkter i svart eller grått. Ascosporerna kan sedan spridas till andra växter med vind eller regnstänk och infektera kärnor i blommande ax. (källa)
2. Vid långa fuktighetsperioder visar sig angreppet som mörkbruna strimmor på stjälkar eller bladskaft. I strimmorna bildas mycel med sporangioforer, och på dessa utvecklas sporangier som är patogenens vegetativa (klonala) förökningskroppar. Sporangierna kan spridas med vinden över långa avstånd. Spridningen sker mestadels runt mitt på dagen, och när sporangierna landar på potatisplantor kan infektionen ske snabbt vid gynnsamma väderförhållanden med fritt vatten på bladen. Infektion sker vanligen genom att cellinnehållet i sporangierna ombildas till 8-10 zoosporer. Dessa kan simma i fritt vatten och också spridas med regnstänk till omgivande blad och plantor. Sporangiet kan också gro direkt och infektera bladet med en groddslang. När sporangier eller zoosporer infekterat ett potatisblad breder sig mycel ut sig inne i bladet och bildar efter någon dag en mörk, oljestänkliknande fläck av död bladvävnad. I gränsområdet mellan frisk och angripen bladvävnad, huvudsakligen på bladundersidan, tränger myceltrådar ut och producerar stora mängder nya sporangier. Vid optimala förhållanden kan tiden mellan infektion och bildning av nya sporangier vara så kort som två till tre dagar. Om väderleken är varm och fuktig på dagarna med svala och daggrika nätter kan nedvissningen gå mycket snabbt. (källa)
3. På våren och försommaren sprids sporer från berberisbuskens blad till gräs och stråsäd. Efter en tid bildas rostbruna pustlar, sporsamlingar, på plantornas strån. Från dessa sprids sporerna och infekterar nya plantor. Tiden från infektion till sporulering varierar mellan 7 och 14 dagar. Svartrost gynnas av värme och fuktig miljö och sjukdomsutvecklingen går som snabbast vid 30° C. Urediniosporerna, sommarsporerna, kan spridas på många sätt. Med vinden kan sporerna spridas både långa och korta avstånd. Primärt inokulum kan komma med vindar från Europa som successivt kan sprida en svartrostemidemi norrut. Lokalt kan sporerna också spridas med regnstänk, djur och insekter. I Sverige, som har ett förhållandevis kallt klimat, måste P. graminis övervintra i form av teliosporer och kräver då också berberisbusken för att överleva och föröka sig sexuellt. På många platser i världen där klimatet är mer gynnsamt kan svampen överleva i fält genom att reproduceras asexuellt, vilket kräver att det finns en växande stråsädesgröda eller annan mottaglig gräsart året om. (källa)
4. Mycosphaerella graminicola är en viktig skadegörare i stråsäd, där den orsakar svartpricksjuka. Svartpricksjuka är en allvarlig sjukdom i höstvete, vårvete och rågvete, men även korn, råg och havre kan smittas. Svampen som infekterar växterna är Zymoseptoria tritici. Svartpricksjukan sprids från halm och stubbrester på marken, och infekterar nya plantor genom vind och regnstänk på hösten. En tidig sådd gynnar spridningen av svartpricksjuka på hösten. Svartpricksjuka överlever främst på växtrester, men även på andra gräsväxter som kvickrot, hundäxing, ven, losta, svingel och gröearter. (källa)