Reservnäring synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas reservnäring

Reservnäring uttalas re|serv|när|ing.

Ordformer och varianter av reservnäring

Reservnäring är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet reservnäring

Späck är det under huden samlade tjocka lagret av fett, som likt underhudsfettet hos andra djur består av en grovmaskig bindväv, vari massor av fettceller är inbäddade. Utom för avrundande av kroppsformerna och till reservnäring har späcket för de i kalla hav levande djuren särskild betydelse för att bevara den inre kroppsvärmen. Späck är för de arktiska ländernas invånare en oumbärlig beståndsdel av födan liksom det har varit material till lyse och värme. Ju kallare klimatet är, där människor lever, i desto högre grad utgöres deras föda av animaliskt fett just från havsdjur. Sälspäck är ett gammalt folkmedel mot kikhosta, lungsot och kroniska bröstsjukdomar. Av valars och säldjurs späck kokas tran, som har haft stor teknisk användning. Ur sälspäck framställd, renad sältran överensstämmer i mycket med fiskleverolja och har rekommenderats till användning i samma syfte. Till skillnad från späcket hos de nämnda havsdjuren samt svinet kallas både kött och fett hos det slaktade svinet fläsk, medan fettet invid njurar, tarmar och revben hos svin kallas ister och fettet hos nötkreatur och får kallas talg. Det sistnämnda är rikare på fasta fettarter än späcket. Fettet hos människa kallas endast skämtsamt för späck, fläsk ("gubb- eller gumfläsk"), ister ("isterhaka", "isterbuk") eller talg ("lägga på njurtalgen", d.v.s. fetma, leva för gott).

Stärkelse är en polysackarid som består av glukosenheter. Stärkelsen förekommer både som ogrenade kedjor, amylos, och som grenade kedjor, amylopektin. De långa kedjorna lagras som reservnäring för växter i små korn på 1 – 100 µm. Utseende och storlek på kornen skiljer sig mycket beroende på växtslag. Även sammansättningen skiljer sig beroende på botaniskt ursprung. Flertalet sorter innehåller en blandning av amylos och amylopektin med 15-30 % amylos. Stärkelse utvinns ur flera olika växtslag såsom potatis, majs, tapioka och vete.

Sporerna bildas 4 och 4 i varje modercell och ligger ordnade tetraedriskt. De frigörs genom upplösning av modercellens väggar. Deras innehåll är protoplasma med stärkelse och olja som reservnäring. Sporväggen består av en brun eller gulaktig ytterhinna (exosporium), som stöts bort vid groningen, och en färglös innerhinna (endosporium), som växer ut och genom celldelning bildar förgrodden. Från en liten förgrodd (protonema, protallium), som utvecklas ur den groende sporen och hos bladmossorna liknar en grenig algtråd med snett ställda tvärväggar och kloroplaster i den åt ljuset vända sidan. Hos vitmossorna (Sphagnum) är förgrodden bladlik om den utvecklas på jord, men trådlik, om den växer i vatten.