Ringkrage Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ringkrage

1. Ringkragen var ett officerskännetecken i många länders arméer. Idag är den framförallt ett tjänstetecken för vissa befälsfunktioner.
2. Ringkragen var ursprungligen en del av riddarens rustning för skydd av halsen. Ringkragen var en krage av stålplåt, som gick runt omkring halsen och över axlarna. Sådana kragar användes fortfarande när riddarrustningarna försvunnit och bars då utanpå kyrassen. Ringkragen övergick under 1600- och 1700-talen vanligen till att fungera som kännetecken för officerare i tjänsten och var då en halvmånformig, flat eller kupig, metallskiva som var prydd med vapen och som bars på bröstet med ett band runt nacken. Senare övergick ringkragen till att användas som vaktbricka eller dagbricka, det vill säga som tjänstetecken för vakthavande befäl och dagbefäl, och bars då ofta i en kedja.
3. Ringkragen fick under Karl XI i huvudsak samma form som den dagbricka som finns i dag. Den var fram till 1792 ett befälstecken och utformades på olika sätt allt efter de olika graderna. 1792 ersattes ringkragen som gradbeteckning av epåletterna. Den återinfördes dock redan 1799 (dagbricka m/1799) som tjänstetecken för de officerare som var kommenderade på vakt och detta gäller än i dag. Ringkragen kom då att benämnas dag- eller vaktbricka. För officerarna var den utformad till en försilvrad halvmånformig, flat eller kupig, metallskiva som var försedd med lilla riksvapnet i blå emalj under en förgylld kunglig krona. Underofficerarna bar en liknande bricka , men riksvapnet var endast förgyllt. Bandet som brickan bars i runt nacken var blått. Det fanns ytterligare ett slags bricka för bataljons- och kompanidagbefäl som i regel var försedd med kompani-, skvadron- eller batterinummer som ibland omgavs av tre kronor.
4. 1699-1716 användes ringkragen som gradbeteckning i den ryska armén.
5. Ringkrage i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916). (källa)